Päivi Koivisto-Alanko
Dagens humanist

Päivi Koivisto-Alanko

Som barn slukade Päivi Koivisto-Alanko fantasyböcker. Hon satsade sedan målmedvetet på att bli språkhistoriker, men kom att bli förläggare. Forskarutbildningen lämnade kvar en längtan efter vetenskap – en dröm om att ännu få försöka gestalta världen via språket. Enligt Koivisto-Alanko är förlagsverksamhet i teorin lätt, men i praktiken full av utmaningar.

Päivi Koivisto-Alanko

Päivi Ulla Katariina Koivisto-Alanko
9.8.1969 Helsingfors

Filosofie kandidat (engelsk filologi) 1993, filosofie doktor 2000, Helsingfors universitet
Erasmus-stipendiat vid University of Cambridge 1993

Förlagschef för översatt skönlitteratur 2011–, förlagsaktiebolaget Tammi
Förlagsredaktör för översatt skönlitteratur 2001–2011, WSOY (2003–2010 i ett översättningsprojekt av Shakespeares verk)
Doktorand 2000–2001, Engelska institutionen, Helsingfors universitet
Ordboksredaktör 1995–2000, WSOY
EU-praktikant 1994, terminologiavdelningen vid EU-kommissionens översättningstjänst
Forskningsassistent 1993–1994, Institutionen för engelska språket, Helsingfors universitet

Publikationer
Artiklar om engelskans historiska semantik, en doktorsavhandling och en vandringsguide

Pris
Journalistpriset Salli 2006 (arbetsgruppen för Shakespeare-projektet)

Bild: Mika Federley
Text: Päivi Koivisto-Alanko (Tomas Sjöblom, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

När jag för femton år sedan började arbeta som redaktör för översatt litteratur, tänkte jag som en typisk språkforskare. Jag hade skrivit en språkhistorisk doktorsavhandling och arbetat som ordboksredaktör, men såg inte alltid skogen för alla träd. Jag hade visserligen fattat tycke för precision och nyanser och mina kunskaper i engelska var bättre än i genomsnitt, men jag hade svårigheter att förstå helheten. Det var genom själva arbetet som jag lärde mig, och dessutom lärde också översättarna upp den oerfarna redaktören.

Läs mer

Det mest förvånande i min karriär är att jag som språkhistoriker lyckades få arbete som motsvarade min utbildning, och dessutom utanför universitetet. I bokförlaget WSOY:s Shakespeare-projekt (2004–2013) gavs författarens hela dramaproduktion ut i nyöversättning, och denna upplevelse omformade den yrkesmässiga identiteten hos mig och projektets andra förlagsredaktörer.

Läs mer