Mikko Heiniö
Dagens humanist

Mikko Heiniö

Den musikvetare som i allra största utsträckning har forskat i modern finländsk konstmusik är Mikko Heiniö, professor emeritus i musikvetenskap. Utöver sin akademiska karriär har Heiniö i årtionden varit verksam inom två andra arbetsfält: komponerande och centrala förtroendeuppdrag inom musikorganisationer.

Mikko Heiniö

Mikko Kyösti Heiniö
18.5.1948, Tammerfors

Filosofie kandidat 1972, filosofie licentiat 1978 och filosofie doktor 1984 (musikvetenskap), Helsingfors universitet

Fri kompositör 2005–
Professor i musikvetenskap 1986–2005, Åbo universitet
Assistent i musikvetenskap/tf biträdande professor i musikvetenskap 1977–1985, Helsingfors universitet

De viktigaste förtroendeuppdragen
Vice ordförande för Stiftelsen för musikfrämjande (MES) 2013–2015
Vice ordförande för Finlands Tonsättares Internationella Upphovsrättsbyrå Teosto rf 1999–2014
Ordförande för Finlands Tonsättare rf 1992–2010
Vice ordförande för Stiftelsen för Främjande av Skapande Tonkonst 1989–1997
Ordförande för Sibeliusfonden 1988–1992

De viktigaste hedersutmärkelserna
Fack-Finlandiapriset 1997 för verket Suomen musiikin historia I-IV (tillsammans med Fabian Dahlström och Erkki Salmenhaara)
Finlandspriset 2006
Ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien i Sverige 2004
Hedersledamot i Finlands Tonsättare rf 2010
Hedersledamot i Teosto rf 2014

Bild: Elke Albrecht
Text: Mikko Heiniö (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Min musikfilosofiska doktorsavhandling hade två motton: å ena sidan Paavo Heininens tanke om att hans forskning om finländska kompositörer var ”utvidgad narcissism: ett intresse för vad som händer med en människa som komponerar i det här landet”, och å andra sidan Noam Chomskys tanke om att ”det centrala problemet i att förklara världen är att definiera hur människor i verkligheten förklarar världen”.

Läs mer

Efter en slutförd examen vid Sibelius-Akademin år 1975 bodde jag i två år i Västberlin och blev professor Witold Szaloneks elev vid Hochschule der Künste. Efter att jag återvände till Finland avlade jag kompositionsdiplom vid Sibelius-Akademin.

De första kompositionerna som jag gjorde ”på allvar” härrör från början av 1970-talet. Mitt…

Läs mer

Till skillnad från en kompositörs ensamma skrivarbete kräver operor mycket samarbete, först med librettisten och regissören och därefter med hela den stora produktionsgruppen. Operan Riddaren och draken (2000) som beställdes för Åbo domkyrkas 700-årsfest fick jag ännu delvis göra i min tjänst.

Läs mer

De som skriver musik hamnar alltid i skuggan av dem som uppträder med musik. Detta gäller i synnerhet kompositörer som inte själva spelar sin musik. Trots att Finland har en högklassig musikutbildning, operor, symfoniorkestrar och andra dylika institutioner, har konstmusiken en ganska marginell position i offentligheten.

Läs mer