Trots att jag hade sysslat med musik ända sedan barnsben, siktade jag på en författarkarriär – jag hade ju råkat få publicera en roman vid sjutton års ålder. Jag hade också komponerat litet grand, men ansåg mig för gammal för att studera musik.

Min musikfilosofiska doktorsavhandling hade två motton: å ena sidan Paavo Heininens tanke om att hans forskning om finländska kompositörer var ”utvidgad narcissism: ett intresse för vad som händer med en människa som komponerar i det här landet”, och å andra sidan Noam Chomskys tanke om att ”det centrala problemet i att förklara världen är att definiera hur människor i verkligheten förklarar världen”.

Efter en slutförd examen vid Sibelius-Akademin år 1975 bodde jag i två år i Västberlin och blev professor Witold Szaloneks elev vid Hochschule der Künste. Efter att jag återvände till Finland avlade jag kompositionsdiplom vid Sibelius-Akademin.

De första kompositionerna som jag gjorde ”på allvar” härrör från början av 1970-talet. Mitt…

Till skillnad från en kompositörs ensamma skrivarbete kräver operor mycket samarbete, först med librettisten och regissören och därefter med hela den stora produktionsgruppen. Operan Riddaren och draken (2000) som beställdes för Åbo domkyrkas 700-årsfest fick jag ännu delvis göra i min tjänst.

De som skriver musik hamnar alltid i skuggan av dem som uppträder med musik. Detta gäller i synnerhet kompositörer som inte själva spelar sin musik. Trots att Finland har en högklassig musikutbildning, operor, symfoniorkestrar och andra dylika institutioner, har konstmusiken en ganska marginell position i offentligheten.

Maria Suite 1-5