Tillbaka

Mikko Heiniö

Mikko Kyösti Heiniö
18.5.1948, Tammerfors

Filosofie kandidat 1972, filosofie licentiat 1978 och filosofie doktor 1984 (musikvetenskap), Helsingfors universitet

Fri kompositör 2005–
Professor i musikvetenskap 1986–2005, Åbo universitet
Assistent i musikvetenskap/tf biträdande professor i musikvetenskap 1977–1985, Helsingfors universitet

De viktigaste förtroendeuppdragen
Vice ordförande för Stiftelsen för musikfrämjande (MES) 2013–2015
Vice ordförande för Finlands Tonsättares Internationella Upphovsrättsbyrå Teosto rf 1999–2014
Ordförande för Finlands Tonsättare rf 1992–2010
Vice ordförande för Stiftelsen för Främjande av Skapande Tonkonst 1989–1997
Ordförande för Sibeliusfonden 1988–1992

De viktigaste hedersutmärkelserna
Fack-Finlandiapriset 1997 för verket Suomen musiikin historia I-IV (tillsammans med Fabian Dahlström och Erkki Salmenhaara)
Finlandspriset 2006
Ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien i Sverige 2004
Hedersledamot i Finlands Tonsättare rf 2010
Hedersledamot i Teosto rf 2014

Bild: Elke Albrecht
Text: Mikko Heiniö (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Tre försök till ett underverk

Till skillnad från en kompositörs ensamma skrivarbete kräver operor mycket samarbete, först med librettisten och regissören och därefter med hela den stora produktionsgruppen. Operan Riddaren och draken (2000) som beställdes för Åbo domkyrkas 700-årsfest fick jag ännu delvis göra i min tjänst. Käärmeen hetki (2005), beställd av Finlands nationalopera, komponerade jag för det mesta under tjänstledigheter. Därefter blev jag fri kompositör. Min tredje opera, Eerik XIV (2010), blev huvudevenemanget för Åbos jubileumsår 2011 som Europas kulturhuvudstad. Operan var ett spektakel och multimedialt konstverk som fyllde den nya hallen vid evenemangscentret Logomo.

Charlotte Hellekant och Helena Juntunen i huvudroller i operorna ”Riddaren och draken” (2000) och ”Eerik XIV” (2001). Bild: Kurt Appelgren

Mitt gamla intresse för språk och litteratur har gett upphov till mycket vokalmusik. I opera är det dock fråga om mycket mer än att förena ord med melodier – slutresultatet beror på scenen. Avgörande är alltså hur kompositören förmår skapa levande karaktärer och förhållanden mellan dessa karaktärer. Viktigt är också hur kompositören klarar av att bygga upp händelseförlopp och spänning. Det finns så många olika parametrar att det inte är möjligt att försäkra sig om allt på förhand. Därför är det snarare ett under än en självklarhet att allt lyckas.

Solisterna i Månkonserten i Radions symfoniorkester år 2009 var pianisten Heini Kärkkäinen och mezzosopranen Monica Groop. Bild: Sampsa Heiniö

 

Tillbaka