Tillbaka

Mikko Heiniö

Mikko Kyösti Heiniö
18.5.1948, Tammerfors

Filosofie kandidat 1972, filosofie licentiat 1978 och filosofie doktor 1984 (musikvetenskap), Helsingfors universitet

Fri kompositör 2005–
Professor i musikvetenskap 1986–2005, Åbo universitet
Assistent i musikvetenskap/tf biträdande professor i musikvetenskap 1977–1985, Helsingfors universitet

De viktigaste förtroendeuppdragen
Vice ordförande för Stiftelsen för musikfrämjande (MES) 2013–2015
Vice ordförande för Finlands Tonsättares Internationella Upphovsrättsbyrå Teosto rf 1999–2014
Ordförande för Finlands Tonsättare rf 1992–2010
Vice ordförande för Stiftelsen för Främjande av Skapande Tonkonst 1989–1997
Ordförande för Sibeliusfonden 1988–1992

De viktigaste hedersutmärkelserna
Fack-Finlandiapriset 1997 för verket Suomen musiikin historia I-IV (tillsammans med Fabian Dahlström och Erkki Salmenhaara)
Finlandspriset 2006
Ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien i Sverige 2004
Hedersledamot i Finlands Tonsättare rf 2010
Hedersledamot i Teosto rf 2014

Bild: Elke Albrecht
Text: Mikko Heiniö (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

En gång kompositör, alltid kompositör

Efter en slutförd examen vid Sibelius-Akademin år 1975 bodde jag i två år i Västberlin och blev professor Witold Szaloneks elev vid Hochschule der Künste. Efter att jag återvände till Finland avlade jag kompositionsdiplom vid Sibelius-Akademin.

De första kompositionerna som jag gjorde ”på allvar” härrör från början av 1970-talet. Mitt sena inträde på en kompositörsbana är synligt på så sätt att jag har belagt mina verk komponerade före 1978 med uppförandeförbud. Från och med 1980-talet komponerade jag verk endastpå beställning, bland annat till symfoniorkestrar, festivaler, körer, kyrkan och operaorganisationer. Jag blev ofta tillfrågad vad jag i verkligheten är, musikforskare eller kompositör, och jag svarade: ”Jag har kommit till musikvärlden som kompositör och kommer också att lämna den som kompositör, men däremellan kan jag också göra något annat.”

Kurt Nikkanen var solist vid uruppförandet av violinkonserten ”Alla madre” 2008. Bild: Matti Kivekäs

Jag kunde inte komponera under universitetets terminer, endast under sommarmånaderna. De räckte med nöd och näppe till för ett orkesterverk. Operorna förändrade allting, eftersom de var två till tre år långa projekt och därför inte kunde delas på flera somrar.

År 2005 blev det dags för mig att välja mellan pension och fritt konstnärsliv, och jag valde det senare. I Åbo har mina närmaste samarbetspartner blivit Åbo filharmoniska orkester, Dansteatern ERI, kammarkören Key Ensemble och Åbo musikfestspel.

Västafrikanska rytmer i Benin 2001. Bild: Riitta Heiniö
Tillbaka