Artisten Martti Servo sjöng att det är bra för en människa att veta vem hon är för då kan hon likt en maestro dirigera sitt liv. Själv har jag fått pröva på en hel del i rollen som mitt eget livs maestro. Jag har ingen längtan efter andra ledaruppdrag och knappast tillräcklig behörighet heller.

Estetik som akademiskt läroämne och studier vid Helsingfors universitet kom in i bilden då jag redan rest omkring i världen i flera år i egenskap av professionell ishockeyspelare. När jag återvände till Finland var jag motiverad att studera vid sidan om ishockeyn. Trots att jag hade ett naturligt intresse för filosofi var mina studier inget jag bedrev för nyttans skull och jag förväntade mig inte att min examen skulle leda till något jobb. Studierna utgjorde i stället en bra motpol till ishockeyn och hjälpte mig att bilda ett nytt slags socialt nätverk.

Jag är tacksam över att redan i barndomshemmet ha fått goda förutsättningar för ett estetiskt liv. Mitt tidigaste barndomsminne är från Barcelona där vi bodde under början av 1970-talet. Jag sitter på framsätet i en vit Mercedes-Benz och sätter in kassetter i bilens Blaupunkt-spelare. I sortimentet finns det Burt Bacharach, Astrud Gilberto, Simon & Garfunkel och Stevie Wonder.

Jag avvek från de flesta av mina studiekamrater i det avseendet att jag egentligen inte levde något studentliv. Jag fick en del inkomster från ishockeyn och det jobbet var jag tvungen att sätta främst. Till följd av detta deltog jag ganska sporadiskt på föreläsningarna och kom igenom många tentamina med nöd och näppe och av ren vilja.

Jag drömmer om en mer komplex värld och om absolut gehör.