Estetik som akademiskt läroämne och studier vid Helsingfors universitet kom in i bilden då jag redan rest omkring i världen i flera år i egenskap av professionell ishockeyspelare. När jag återvände till Finland var jag motiverad att studera vid sidan om ishockeyn. Trots att jag hade ett naturligt intresse för filosofi var mina studier inget jag bedrev för nyttans skull och jag förväntade mig inte att min examen skulle leda till något jobb. Studierna utgjorde i stället en bra motpol till ishockeyn och hjälpte mig att bilda ett nytt slags socialt nätverk.

Efter att ha blivit utexaminerad och spelkarriären tagit slut sökte jag jobb med föga framgång. Jag var upptagen i arbetslöshetsregistret en tid och det såg oklart ut om jag skulle integreras i arbetslivet. En erfaren företagskonsult uppmuntrade mig genom att säga att jag var för mångsidig och idérik – exakt en sådan typ som ingen då ville ha till sitt företag – och att jag aldrig skulle få jobb i Finland.

Jag fick ändå snart ett tillfälle i London och flyttade dit på momangen med min familj. På Finlandsinstitutet i London hade jag en bra chef, Henrik Stenius, som litade på mig och lät mig förverkliga mina idéer. På den vägen är det fortfarande och bortsett från mina år på Helsingfors universitet har jag levt hela mitt vuxna liv som finsk emigrant.

Jag är tacksam över att ha fått en utmärkt utbildning på humanistiska fakulteten vid Helsingfors universitet. Jag studerade i åldern 26–30 då den intellektuella kapaciteten sägs vara på sin topp. Trots att jag själv ansåg mig vara en briljant tänkare, insåg jag hur stort försprång jag hade att hämta in till dem i universitetsvärlden som verkligen är intelligenta och högt bildade.