Artisten Martti Servo sjöng att det är bra för en människa att veta vem hon är för då kan hon likt en maestro dirigera sitt liv. Själv har jag fått pröva på en hel del i rollen som mitt eget livs maestro. Jag har ingen längtan efter andra ledaruppdrag och knappast tillräcklig behörighet heller.

Jag har sökt sanningen på många håll men närmast har jag kommit med hjälp av konst och filosofi. När konsten och filosofin är som bäst är de också paradoxala och genom detta har jag lärt mig känna igen och acceptera livets paradoxer på ett bredare plan.

Jag är kräsen då det kommer till kultur och tror inte på popularisering av konst och filosofi. Jag är beredd att försvara deras exklusivitet in i det sista.

Det är krävande att ha en filosofisk-estetisk livsinställning och för min del räcker det med att ha den som rättesnöre ett par timmar per dag. Under de övriga timmarna försöker jag inte ens motarbeta min pragmatiska sida: jag löser vardagliga problem och har fullt upp med mina sysslor. Att söka sanningen är för mig som ett instrument jag spelar för min egen glädjes skull utan att ha ett tvingande inre behov av att ställa mig på estraden framför publiken.

Just nu kan man läsa på mitt visitkort att jag är ombudsman och kulturproducent vid Iberisk-amerikanska stiftelsen i Argentina. Jag är bosatt i Buenos Aires och strävar efter att göra den finska kulturen och vetenskapen mer kända i Argentina och förbättra det lokala samarbetsnätverket. Mitt nuvarande jobb är ett intressant nytt kapitel i en ny omgivning med nya människor. Jag hoppas att jag har mod att ifrågasätta mina egna förhandsinställningar och inlärda värderingar samt att jag ovillkorligen glömmer de sociala kontakter som inte längre är aktuella.

I mitt arbete har jag strävat efter att byta riktning då jag upplever att min amatörmässiga fascination börjar övergå i professionalism inom det aktuella yrket. Min utveckling har alltid upphört, eller åtminstone blivit långsammare, då en hobby gått över i arbete. I London arbetade jag som kultursekreterare och agent och grundade kafékedjan Nordic Bakery. Mina beslut om att byta riktning på karriären har jag alltid fattat genom att lyssna till mitt hjärta och min intuition.

Tack vare tävlingsidrotten lärde jag mig åtminstone att acceptera att det alltid kommer en ny yngre och mer kompetent generation som tränger undan den äldre. Enligt mig gäller samma inom arbetslivet. Det är lätt hänt att man blir en broms i utvecklingen då man lyssnar på sin pliktkänsla och tror på erfarenhetens betydelse trots att det vore tid att ta ett steg åt sidan.

Som humanist uppskattar jag måttlighet och beundrar människor som förstår när de redan gjort eller fått tillräckligt.