I skolan tyckte jag om matematik och fysik, kanske tack vare min utmärkte lärare Erkki J. Rosenberg. Det var ett naturligt val för mig att börja studera matematik och jag avlade en grundexamen inom tre år. Informationsbehandling var då något helt nytt och jag deltog också i en programmeringskurs, där jag gjorde mitt första datorprogram. Programmet beräknade frekvensen av tecken skrivna med nyassyrisk kilskrift. Detta ämnesval förklaras av att grannarna vid vårt sommarställe och mina barndomsvänner var bröderna Parpola, varav Asko är indolog och Simo är assyriolog.

Strax efter att ha blivit utexaminerad fick jag börja arbeta som matematiker på dåvarande Helsingfors universitets datacentral. Där löste vi alla möjliga, vanligtvis statistiska, problem som doktoranderna hade mött då de skrev sina avhandlingar. Våra arbetsdagar var långa, men vi räknade inte arbetstimmarna. Vårt gemensamma nöje var diskussionerna under kaffepauserna. Dessa diskussioner handlade också om problem av andra slag än arbetsrelaterade, till exempel om hur man snabbast skulle komma bort från en ödemark med en viss form utan att man visste riktningen. En gång började vi fundera på hur man kunde utveckla ett pappersspjut så att det vore möjligt att lägga till nya lappar från ena ändan och ta bort föråldrade lappar från den andra. Några hittade på en lösning och tog patent på den, men de hittade aldrig en industriell företagare som kunde tillverka uppfinningen.

Efter att ha studerat både datavetenskap och allmän språkvetenskap, försökte jag finna lösningar genom att förena mina kunskaper i dessa ämnen. Jag deltog som forskare i Finlands Akademis projekt (1981–1984) som leddes av Fred Karlsson och som forskade i automatisk identifiering av finska.

Efter att jag hade övergått till humanistiska fakulteten och fått en professur där, blev jag antagligen tack vare min tidigare erfarenhet av informationsbehandling invald i styrelsen till Helsingfors universitets datacentral. Senare blev jag också vald till ordförande för (1996–1998) och medlem i (1998–2000) universitetets dataadministrationsgrupp. Min uppgift var att föreslå en strategi för universitetets dataadministration och en omorganisering av dess IT-tjänster. Universitetet lyssnade på mina förslag och började utveckla informationsnätverken enligt dem. Denna fas omfattade också intressanta samtal med universitets högsta ledning. Den mest oförglömliga stunden var dock en tillställning där jag motiverade en organisationsreform på ett möte för ett hundratal IT-anställda som var emot reformen.

I början av 1980-talet samarbetade vi inom universitetets forskningsprojekt med kommersiella företag och fick på så sätt betydande extrafinansiering för vår forskning. På den tiden såg universitetets centralförvaltning det inte som en möjlighet att universitetet självt skulle bedriva kommersiell verksamhet. Därför grundade Fred Karlsson och jag ett skilt företag, Lingsoft, år 1986. I bolaget kunde vi anställa studenter som utvecklade produkter för kommersiella behov, till exempel avstavningsalgoritmer och stavnings- och grammatikkontroller för finskan, men senare också för flera andra språk.

Jag har som utmanande uppgift att beskriva ljudväxlingar i språk med en metod som är så enkel, lättförståelig och allmängiltig som möjligt. Ljudväxlingar påträffas i ordböjningar i flera språk, till exempel i finskan förekommer stadieväxlingen t ~ d och vokalväxlingen a ~ o som i orden rata ~ radoilla. På samma sätt motsvaras det finska ordet miekka av mõõk i estniskan, och det standardspråkliga finska ordet kolme motsvaras av kolome i östfinska dialekter. Det finns regler för vilka olika ljud som växlar med varandra och under vilka villkor de gör det, men att hitta en exakt formulering för dessa regelbundenheter och att verkställa dem med hjälp av en dator är inte så lätt.