Efter att jag hade övergått till humanistiska fakulteten och fått en professur där, blev jag antagligen tack vare min tidigare erfarenhet av informationsbehandling invald i styrelsen till Helsingfors universitets datacentral. Senare blev jag också vald till ordförande för (1996–1998) och medlem i (1998–2000) universitetets dataadministrationsgrupp. Min uppgift var att föreslå en strategi för universitetets dataadministration och en omorganisering av dess IT-tjänster. Universitetet lyssnade på mina förslag och började utveckla informationsnätverken enligt dem. Denna fas omfattade också intressanta samtal med universitets högsta ledning. Den mest oförglömliga stunden var dock en tillställning där jag motiverade en organisationsreform på ett möte för ett hundratal IT-anställda som var emot reformen.

Nätverket för undervisning i språkteknologi (KIT) var verksamt åren 2001–2007, delvis med specialfinansiering från undervisningsministeriet och därefter i samarbete mellan olika universitet och andra parter. I nätverket deltog alla universitet som erbjöd undervisning inom området. Processen av att få finansiering var ganska spännande i början, eftersom det på den tiden gjordes mycket nedskärningar i anslagen. Först ordnade jag ett möte och bjöd in kollegor från olika universitet och läroämnen och som jag visste var verksamma i branschen. Vi utarbetade en gemensam promemoria om det angelägna med frågan. Sedan tågade jag med pappret till rektor Kari Raivio, som förhöll sig positiv till idén och beviljade oss delfinansiering. Med denna information gick jag sedan vidare till undervisningsministeriet, som snabbt inrättade en arbetsgrupp. På ett halvt år slutfördes promemorian Kieliteknologian korkeakouluopetus: Tarve, tarjonta ja ehdotukset toimenpiteiksi (1999) och nätverket för undervisning i språkteknologi KIT inledde sin verksamhet i början av år 2001.

Efter att en riksomfattande grundutbildning i språkteknologi hade inrättats, var det naturligt att grunda en riksomfattande språkteknologisk forskarskola för doktorandutbildningen. Denna forskarskola var verksam i två fyraårsperioder under åren 2002–2005 och 2006–2009, först som ett självständigt utbildningsprogram och sedan som ett program i språkteknologi i forskarskolan Langnet. I samarbete med Göteborgs universitet grundades samtidigt också Nordic Graduate School of Language Technology, som omfattar de nordiska och baltiska länderna och som har ordnat och finansierat internationella forskarkurser.

Jag grundade föreningen Northern European Association for Language Technology (NEALT) år 2006. NEALT ansvarar för att regelbundet anordna Nordiska Datalingvistikdagarna, som har ordnats sedan 1977. Tidigare ordnades konferenserna ad hoc, men numera är det på NEALT:s ansvar att säkra deras kvalitet och kontinuitet. Jag var verksam som ordförande för NEALT fram till slutet av år 2009.

Efter diverse EU-projekt som behandlade enstaka språkmaterial inleddes ett omfattande europeiskt projekt om språkets infrastruktur, Common Language Resources and Technologies Infrastructure (CLARIN), år 2006. För egen del började jag arbeta för att få Finland med i CLARIN och överlag för att få projektet genomfört. Finlands Akademi, undervisningsministeriet och Helsingfors universitet samarbetade för att snabbt upprätta en nationell infrastruktur för projektet, FIN-CLARIN. I den ingår alla universitet som är verksamma inom området, Institutet för de inhemska språken och IT-centret för vetenskap (CSC.