Vepsiska är ett av de med finskan närbesläktade språk som numera är utrotningshotade. Antalet talare uppskattas till bara drygt 3 000. Språket överförs inte längre från föräldrar till barn och det är inte etablerat i skolundervisningen, elektroniska medier eller det urbaniserade samhället. Trots allt definierar dagens värld också vepsernas liv…

Vad blir kvar när ett språksamfund helt har dött ut och ingen längre talar språket som sitt modersmål? Den frågan ställde sig professor Riho Grünthal när han började forska i liviska, ett språk som talades i Kurland i nordvästra Lettland, och i det arv som språket lämnade för den kvarstående världen.

Studierna och arbetet vid universitetet har känts som en fest som aldrig tar slut. Universitetet är en mångsidig och dynamisk organisation, något av ett miniatyrsamhälle med alla sina nätverk.

I augusti 2013 gjorde vi en resa till delrepubliken Mordvinien och dess byar där språket erzya talas. Vi tog oss alltså till området där språket verkligen används och där vi kunde få färskt forskningsmaterial.