Studierna och arbetet vid universitetet har känts som en fest som aldrig tar slut. Universitetet är en mångsidig och dynamisk organisation, något av ett miniatyrsamhälle med alla sina nätverk. Redan under studietiden fick jag ta del av de äldre studenternas nätverk och kom på så sätt i kontakt med en helt annan verklighet. Vid universitetet hittade jag dessutom liksom många andra en livspartner då jag träffade min blivande fru.

Som arbetsgemenskap är universitetet också en mycket stimulerande miljö. Skaran av studenter får nytillskott varje höst då universitetets dörrar för första gången öppnas för nya studenter. Gång på gång får man möta samma nyfikenhet på föreläsningarna, och alltid upprepas samma stora fråga: vad kan universitetet ge livet? Lyckligtvis gör universitetet också mycket annat än att bara producera examina. Det är svårt att föreställa sig någon annan institution som skulle sammanföra olika generationer på samma sätt. Som anställd vid universitetet har jag haft möjlighet att sitta vid förhandlingsbord och delta i arbetsgrupper tillsammans med personer som representerar andra vetenskapsgrenar. Det har vidgat mina vyer.

Jag uppskattar att det vid universitetet fortfarande finns utrymme för så kallad tyst kunskap som förenar olika människor, tidsperioder och berättelser. Men jag är tacksam för universitetet som den alma mater som bär på förmågan att sätta människor i rörelse!