Vepsiska är ett av de med finskan närbesläktade språk som numera är utrotningshotade. Antalet talare uppskattas till bara drygt 3 000. Språket överförs inte längre från föräldrar till barn och det är inte etablerat i skolundervisningen, elektroniska medier eller det urbaniserade samhället. Trots allt definierar dagens värld också vepsernas liv. Vad händer med språket då?

– Språkbruket förändras så småningom, och den kulturella förändringen är synlig i olika generationers beredvillighet att använda ett minoritetsspråk såsom vepsiska. Att språksamfund tynar och genomgår ett språkbyte är ingen naturlag som uppfylls när talare av ett minoritetsspråk övergår till att använda det omgivande dominerande språket i stället för sitt samfunds traditionella språk, konstaterar professor Riho Grünthal.

Vepsernas språkbytesprocess har varat i årtionden. En del av samma process är urbanisering, vägar som vittrar sönder, skolor som läggs ner och låga födelsetal. Språkbytet har skett snabbast i stadsomgivningar, men gamla bysamfund utgör inte heller någon garant för att minoritetsspråket lever vidare.

Vepsiska är det östligaste av de östersjöfinska språken och erbjuder ett unikt perspektiv på språkområdets utveckling.

– Vepsiskans struktur skiljer sig på många olika vis från de språk som har samma ursprung, såsom finskan och estniskan. Till exempel vepsiskans kasussystem har genomgått många förändringar. Eftersom språket talas i närheten av Ladoga, Onega och Vita sjön, har den också haft mycket kontakt med ryska och andra slaviska språkformer som talas i närområdet.

Karelernas och vepsernas språksociologiska situation har undersökts närmare i det internationella projektet Eldia (2010– 2013) där man jämförde olika minoritetsspråk. Som bäst finslipar Riho Grünthal en beskrivning av vepsiskans grammatik.

Mer om ämnet på finska och engelska:

• Riho Grünthal 2009: Kieliyhteisön rapautuminen ja kielellisen identiteetin muutos: 2000-luvun ersämordvalaiset ja vepsäläiset. – Anna Idström ja Sachiko Sosa (toim.), Kielissä kulttuurien ääni. Tietolipas 228. Helsinki: SKS. 265–289.
• Riho Grünthal 2011: Population decline and the Erosion of the Veps Language Community. – Riho Grünthal & Magdolna Kovács, The ethnic and linguistic context of identity: Finno-Ugric minorities. Uralica Helsingiensia 5. Helsinki: Suomalais-Ugrilainen Seura. 267–293.
• Ulriikka Puura, Heini Karjalainen, Nina Zajceva & Riho Grünthal: The Veps Language in Russia: ELDIA Case-Specific Report. Studies in European Language Diversity 25. Mainz: Research consortium ELDIA 2013. [https://phaidra.univie.ac.at/detail_object/o:315545].
• Heini Karjalainen, Ulriikka Puura, Riho Grünthal & Svetlana Kovaleva: Karelian language in Russia: ELDIA Case Specific Report. Studies in European Language Diversity 25. Mainz: Research consortium ELDIA 2013. [https://phaidra.univie.ac.at/detail_object/o:314612).