Jag har varit förvånansvärt mycket engagerad i undervisningsuppdrag för att vara en person som under studietiden (och som barn till två lärare) tänkte att jag aldrig vill bli lärare. I själva verket älskar jag att undervisa. Men vägen hit har varit litet brokig.

Jag återvände till Finland våren 1992. Medan jag befann mig på andra sidan Atlanten fick jag höra att ett institut för kvinnoforskning, Kristinainstitutet, hade grundats vid Helsingfors universitet. Senare blev Kristinainstitutet mitt akademiska och politiska hem i flera år. Där höll jag min första tvärvetenskapliga kurs om könsroller och könssystemets strukturer i bildkultur och där deltog jag i professor Kirsi Saarikangas inspirerande seminarier. Under 1990-talets senare hälft slutförde jag min doktorsavhandling som en del av Saarikangas akademiprojekt.

Genusforskning är en vetenskapsgren som kopplar samman teori och empiri. Jag ser mig själv som en forskare som närmar sig frågor om kön till stor del genom genusforskningens uppfattningar. Jag har forskat såväl i mediebilder som i modern konst och i mitt nuvarande arbete som chef för Finlands kulturinstitut i New York arbetar jag med att internationalisera finländska konstnärer, designer, arkitekter och andra specialister i konstbranschen. Finlands kulturinstitut i New York, som i år fyller 25 år, grundades ursprungligen för att tjäna som ett centrum där konstnärer kunde arbeta. Institutets uppgift är fortfarande densamma, men utöver detta har verksamheten utvidgats till utställningar, publikationer, seminarier och andra evenemang, residensverksamhet och yrkesmässig mobilitet.

Jag har upplevt otaliga goda stunder vid Helsingfors universitet – allt som allt har åren 1996–2009 varit de bästa. Då var Kristinainstitutet en inspirerande tvärvetenskaplig och mångvetenskaplig miljö för såväl forskning som undervisning. Vid denna tid slutförde jag också min doktorsavhandling och min populära bok Heterotehdas. Dessutom hann jag i egenskap av universitetslektor utbilda en hel hop av personer som ifrågasätter heteronormativitet och kan betrakta bilder med kritiska ögon.

Jag drömmer om att återuppta arbetet som forskare och lärare. Min tid i New York har varit underbar, och mitt arbete är inspirerande och min arbetsgemenskap är härlig. Jag har förstås forskat litet grand vid sidan av mitt dagarbete och insett att jag saknar att undervisa och att lära mig genom att undervisa. Nu önskar jag att jag igen skulle få koncentrera mig på forskning och samarbeta med mina inspirerande forskarkollegor med frågor som gör nytta för samhället.