Jag har upplevt otaliga goda stunder vid Helsingfors universitet – allt som allt har åren 1996–2009 varit de bästa. Då var Kristinainstitutet en inspirerande tvärvetenskaplig och mångvetenskaplig miljö för såväl forskning som undervisning. Vid denna tid slutförde jag också min doktorsavhandling och min populära bok Heterotehdas. Dessutom hann jag i egenskap av universitetslektor utbilda en hel hop av personer som ifrågasätter heteronormativitet och kan betrakta bilder med kritiska ögon.

Vardagen vid Kristinainstitutet var inspirerande och festerna där var livliga. Vid institutet firades det alltid när någon fick finansiering eller lyckades publicera sin forskning. Jag njöt också av vår jämlika arbetskultur och avsaknaden av hierarki. Denna anda har jag försökt värna om i mitt nuvarande arbete.

Ett av de sorgligaste minnena är den stund när jag fick höra att jag inte kunde ta ledigt från mitt arbete vid universitetet för att ta hand om det tidsbundna chefsuppdraget vid Finlands kulturinstitut i New York. Mitt anställningsförhållande vid universitetet avslutades och jag måste tömma mitt arbetsrum där. Men jag har inte ångrat mitt beslut, och alltid är det väl möjligt att återvända till forskararbetet.