Jag var familjens sladdbarn och det lästes mycket för mig då jag var liten, och jag har själv läst mycket ända sedan jag lärde mig att läsa. Läsandet gav sedan vingar åt mitt berättande – jag hade lätt för att uttrycka mig muntligen. Jag var lyckligt lottad eftersom jag först i Lahden tyttölyseo och sedan i Sysmän yhteiskoulu fick lärare (Väinö Kamu och Aila Simula) som uppmuntrade till både läsande och skrivande. Jag sysslade med teater som tonåring och efter att ha tagit studenten sökte jag till och med in på teaterhögskolan – utan framgång. Jag fick laudatur+ i betyg för min studentuppsats och kom in på Helsingfors universitet hösten 1967 för att studera mitt modersmål finska samt inhemsk litteratur och fonetik.

Jag har ofta fått frågan om varför jag inte skriver något eget. Då svarar jag att alla mina översättningar är min egen produktion. Översättarens viktigaste verktyg är det egna modersmålet. Översättaren producerar litteratur från källspråket till sitt modersmål och denna litteratur ska uppfylla samma kvalitativa och konstnärliga krav som en författares produktion. En bra översättning läser man utan att tänka på källspråket. En översättare måste ha ett passionerat förhållande till språk (särskilt modersmålet) och kreativ konstnärlig begåvning, vara långsiktig och tapper och ha förmåga att arbeta självständigt.

Jag har redan jobbat så länge inom branschen att jag kan se kritiskt tillbaka på min karriär. Jag har fått många så att säga egna författare vars brokiga produktion jag fått översätta. Helt och hållet har jag översatt amerikanen John Irvings hittillsvarande produktion (manuskriptet till den nyaste romanen väntar ännu på att bli översatt). Författarens stil och tematik har blivit så bekanta att jag på ett förbryllande sätt tror mig känna honom bättre som person än vad jag egentligen gör – fast vi har ju förstås träffats ett flertal gånger under årens lopp. Jag översatte Irvings debutroman Setting Free the Bears för några år sedan och tillsatte då ett efterord. Det hade redan gått ett kvartssekel sedan jag översatt The World According to Garp till finska och nu ville jag översätta också debutromanen för att därmed få hela hans författarskap översatt. Succéförfattarens alla teman finns som embryon i debutromanen, ämnen som han senare kom att variera i sitt vittomfattande författarskap.

Jag har efter bästa förmåga strävat efter att höja den finska översättarkårens profil genom att vara aktiv inom föreningslivet. I två perioder svingade jag klubban som ordförande för Finlands översättar- och tolkförbund och på 1900-talet satt jag ännu längre tid än så i styrelsen för konstnärsorganisationernas samarbetsorgan Forum Artis. Under början av 2000-talet representerade jag översättarna som vice ordförande för statens litteraturkommission och kunde för min del påverka att långa konstnärsstipendier för översättare gjordes stadigvarande.

Helsingfors universitet erbjöd mig insikter och färdigheter till det jobb jag älskar.