Jag har ofta fått frågan om varför jag inte skriver något eget. Då svarar jag att alla mina översättningar är min egen produktion. Översättarens viktigaste verktyg är det egna modersmålet. Översättaren producerar litteratur från källspråket till sitt modersmål och denna litteratur ska uppfylla samma kvalitativa och konstnärliga krav som en författares produktion. En bra översättning läser man utan att tänka på källspråket. En översättare måste ha ett passionerat förhållande till språk (särskilt modersmålet) och kreativ konstnärlig begåvning, vara långsiktig och tapper och ha förmåga att arbeta självständigt. Ensamheten kompenseras i sin tur av skönlitteraturens många karaktärer. I deras sällskap är det lätt att gränsen mellan fakta och fiktion blir suddig i vardagen! Förstås måste kunskaperna i det främmande språket också upprätthållas. Jag läser mycket engelskspråkig litteratur och tidningar och ser olovligt mycket på tv. Att vistas i länder där källspråket talas är viktigt om så bara för att insupa atmosfären där.

Översättarens arbete sägs ofta vara omöjligt. Enligt min erfarenhet kan allt översättas. Det är sedan en annan fråga om översättningen motsvarar läsarens förväntningar. Det är viktigt att alltid komma ihåg att språk inte är mätbara sinsemellan. En översättning är alltid översättarens tolkning, hans eller hennes uppfattning av verket. Läsaren av såväl källtexten som måltexten skapar alltid en egen upplevelse av den. Översättaren är tvungen att läsa texten både fram- och baklänges och bekantar sig därmed mer grundligt med verket än vad en vanlig läsare gör. Men den enda rätta och absoluta översättningen finns inte. Att få översätta författare med olika stilar och teman är uppfriskande och bra träning för översättarens språköra. Jag är lycklig över att ha fått arbeta tillsammans med författare som faller mig i smaken.

Jag har översatt all slags litteratur: allt från deckare och barnböcker till reseguider och krävande skönlitterära verk. Varje uppdrag har lärt mig något nytt, eftersom översättarens yrke ju är ett renässansyrke: översättaren är tvungen att bekanta sig med allt från att odla äpplen till att göra abort och känna till såväl gammalkinesiskt rättsväsende som modern italiensk brottsutredning. Arbetet har lärt mig mycket sådant som kan tyckas trivialt men som är viktigt för en översättare. I dag upptar mina egna översättningar omkring tre hyllmeter i min bokhylla. Antalet sidor vågar jag inte ens tänka på.

Översättaryrket har förändras under de fyrtio år som jag har jobbat inom branschen. Jag har gått från Triumphs tunga reseskrivmaskin till en lätt bärbar dator, och internet med sina sökmotorer har gjort det allt lättare att hitta faktaupplysningar. Å andra sidan har också förläggarnas krav hårdnat: tidsschemat är allt stramare. Men den egentliga översättningsprocessen sker fortfarande i huvudet på översättaren.