Jag var familjens sladdbarn och det lästes mycket för mig då jag var liten, och jag har själv läst mycket ända sedan jag lärde mig att läsa. Läsandet gav sedan vingar åt mitt berättande – jag hade lätt för att uttrycka mig muntligen. Jag var lyckligt lottad eftersom jag först i Lahden tyttölyseo och sedan i Sysmän yhteiskoulu fick lärare (Väinö Kamu och Aila Simula) som uppmuntrade till både läsande och skrivande. Jag sysslade med teater som tonåring och efter att ha tagit studenten sökte jag till och med in på teaterhögskolan – utan framgång. Jag fick laudatur+ i betyg för min studentuppsats och kom in på Helsingfors universitet hösten 1967 för att studera mitt modersmål finska samt inhemsk litteratur och fonetik.

En strålande kombination! På föreläsningarna blev jag bekant med Kersti Juva och vi hamnade tillsammans på Eila Pennanens översättarseminarium och i samma veva halkade vi in på en översättarkarriär. Trots att jag hade bekantat mig med översatt skönlitteratur under skoltiden och flitigt läst 60-talets gula bibliotek – inklusive Steinbeck och Hemingway – hade inte själva översättarna ännu tilldragit sig min uppmärksamhet. Utan Eila hade jag blivit journalist, modersmålslärare eller talterapeut. Jag utexaminerades som kandidat i humanistiska vetenskaper 1972 och kastade mig våghalsigt in i en frilanskarriär. Min pro gradu om Paavo Haavikkos poesi blev bara halvfärdig och jag har aldrig tagit upp projektet igen. Jag inledde min karriär med att översätta en lång rad av Robert van Guliks historiska deckare som utspelade sig i Kina. Sedan översatte jag några av Astrid Lindgrens böcker om Karlsson på taket och Madicken. Lindgren återvände till mitt liv 2007 då jag gjorde en nyöversättning till finska av Pippi Långstrump.

I början av 80-talet fick jag ansvara för samma kurs som jag själv hade deltagit i under flera terminer. Trots att proseminariet var ämnat för dem med finska som huvudämne ville också studenter som studerade främmande språk delta. Det arbetades hårt – en novell per vecka – och atmosfären var bra och läraren lärde sig säkert minst lika mycket som studenterna! Att märka att det finns lika många översättningar av en text som det finns översättare öppnar alltid ens ögon. Varje översättning är översättarens tolkning. Om det var Kersti och jag som stannade kvar i branschen från Eilas kurs, så var Jaana Kapari, känd för att ha översatt Harry Potter-böckerna till finska, min stjärnelev.