Jag blev djupt imponerad av Jaakko Hintikkas sätt att skilja mellan slutledning som grundar sig på strategiskt tänkande och slutledning som sker steg för steg och grundar sig på regler. Förhållandet mellan dessa två sätt att resonera kan lämpligast uppfattas med hjälp av spel: någon kanske behärskar reglerna i schack perfekt, men är trots allt en usel spelare. Denna fråga är dessutom förknippad med något som i synnerhet filosofer är intresserade av: människor bryter mot regler (normer) och agerar oförnuftigt också med hänsyn till dem. Vad ska man göra då?

De mest oförglömliga stunderna från min studietid är de filosofiska debatterna med Georg Henrik von Wright, Jaakko Hintikka, Erik Stenius och flera andra begåvade personer på läroämnets forskarseminarier. Jag upptäckte att man kan tillägna sig ett filosofiskt sätt att förstå saker antingen genom att undersöka problemet eller genom att ifrågasätta de konventionella uppfattningarna om grundbegrepp.

Jag var prefekt för Institutionen för filosofi under åren 2001–2003 då institutionen flyttade från Forsthuset till Brobergsterrassen. På grund av flytten måste jag vidga min yrkesfärdighet som filosof och planera arbetsrummens placering och inredning tillsammans med arkitekterna och den tekniska avdelningen. Det var en fin logistisk prestation av en logiker att få 55 filosofpersonligheter placerade i en ordning som alla kunde vara nöjda med.

Att arbeta i hjärtat av Paris vid toppforskningsenheten International History, Philosophy and Science Teaching Group (IHPST) var en underbar upplevelse, trots att jag måste dela ett sex kvadratmeter stort arbetsrum med två andra forskare – vi hade nämligen en fantastisk gemenskapsanda!