Jag var prefekt för Institutionen för filosofi under åren 2001–2003 då institutionen flyttade från Forsthuset till Brobergsterrassen. På grund av flytten måste jag vidga min yrkesfärdighet som filosof och planera arbetsrummens placering och inredning tillsammans med arkitekterna och den tekniska avdelningen. Det var en fin logistisk prestation av en logiker att få 55 filosofpersonligheter placerade i en ordning som alla kunde vara nöjda med.

Institutionen för anatomi hade tidigare funnits på Brobergsterrassen, och vi var tvungna att jaga bort de onda andarna som hade samlats i institutionens ”amfiteater” under årens lopp. Därför fick jag under en arbetsdag följa hur tre präster – en luthersk, en katolsk och en ortodox – ställde allt till rätta i andevärlden med hjälp av exorcism och därefter välsignade filosofernas nya arbetsrum. Trots denna start innebar de följande tio åren på Brobergsterrassen hederlig undervisning och lärdomar i rationellt tänkande. Filosofiundervisningen på Brobergsterrassen tjänade som ett motmedel mot vidskepelse, medan flytten tillbaka till översta våningen i Forsthuset gjorde att filosofin intog sin traditionella position – för filosofi är ju den högsta av alla vetenskaper.

Efter en internationell konferens fick jag möjlighet att ansöka om en livslång tjänst som forskarprofessor (directeur de recherches) vid den franska organisationen Centre national de la recherche scientifique (CNRS). Därmed beslöt jag mig för att flytta från Helsingfors till Paris.