Jorma Kaimio
Dagens humanist

Jorma Kaimio

Är universitetet det enda stället för en forskare i humaniora? Antikforskaren Jorma Kaimio prövade sina vingar som affärsman. Efter att Kaimio som 25-åring disputerat på etruskiska språkets utdöende, skrev han sitt huvudsakliga vetenskapliga arbete om grekiska språkets ställning i romerska riket. När arbetet var slutfört blev Kaimio först direktör för Akademiska bokhandeln och därefter litterär direktör och verkställande direktör för WSOY. Efter att Kaimio hade gått i pension, flyttade han till Rantasalmi prästgård och fortsatte att undersöka etruskiska gravstenar och förkolnade papyrer upphittade i staden Petra.

Jorma Kaimio

Jorma Juhani Kaimio
13.7.1946 Helsingfors

Filosofie kandidat 1967 (romersk litteratur), filosofie licentiat 1969 och filosofie doktor 1972, Helsingfors universitet

Sekreterare för Studentexamensnämnden 1969–1972, docent (Helsingfors universitet och Åbo universitet) 1972–, ställföreträdare för biträdande professor i romersk litteratur 1977, direktör för Akademiska Bokhandeln 1980–1990, litterär direktör och vice VD för WSOY 1990–2000, VD för WSOY 2000–2006.

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Forskningsteman:
Vad hände med etruskerna och deras språk då Roms makt blev allt starkare?
Latin och grekiska som romerska rikets språk
Publicering av grekiska papyrusdokument

Priser och utmärkelser
Årets Senior 1997 vid Helsingfors universitet

Bild: WSOY
Text: Jorma Kaimio

Översättning: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Jag var 19 år gammal då jag för första gången fick gripa tag i en etruskisk gravsten vid en vetenskaplig kurs på Finlands Rominstitut. Nu, nästan 50 år senare, fascinerar de mig fortfarande. Ämnet för min doktorsavhandling var hur språket på dessa minnesstenar hade genomgått en förändring från etruskiska till latin. Varför skrev etruskerna latin på sina gravstenar, trots att gravskicket kring 100 f.Kr. var helt etruskiskt?

Läs mer

Efter att jag hade övergått till affärslivet bevarade jag kontakten till Helsingfors universitet främst genom docentföreläsningar. På våren 1989 ordnade jag kursen ”Humanistit liikkeenjohtajiksi” (’Från humanist till företagsledare’) som en serie av docentföreläsningar vid fakulteten. Jag upplevde att det dagliga arbetet som företagsledare snarare krävde sådana färdigheter man har som humanist än sådana man har som ekonom. Framförallt var det frågan om att uttrycka sig själv (på olika språk, både muntligt och skriftligt), att påverka andra så att hela organisationen rör sig i samma riktning och att lösa diffusa problem – diffusa, för att de berörde framtiden, och framtiden kan man inte räkna ut exakt.

Läs mer

Då jag efter tre veckor som direktör för Akademiska Bokhandeln och som medlem i Oy Stockmann Ab:s ledningsgrupp började Företagsledningsinstitutet Lifims kurs för erfarna företagsledare, såg de utan tvivel mig, docent i etruskologi, som en främmande fågel. Under första veckan gjorde vi för det mesta balansanalys i grupper. Jag kände mig generad en tid, men kunde snart märka att balanssiffror inte var vardagsmat för de andra heller. Jag var bättre på huvudräkning än mina kurskamrater och kunde därför få rätt resultat redan innan de andra ens hade hittat sina räknare. Jag insåg att jag måste lära mig räkna såsom företagsekonomin kräver för att kunna vara en framgångsrik företagsledare. Efter det torde en humanist inte ha någon orsak att känna sig generad.

Läs mer