Efter att jag hade övergått till affärslivet bevarade jag kontakten till Helsingfors universitet främst genom docentföreläsningar. På våren 1989 ordnade jag kursen ”Humanistit liikkeenjohtajiksi” (’Från humanist till företagsledare’) som en serie av docentföreläsningar vid fakulteten. Jag upplevde att det dagliga arbetet som företagsledare snarare krävde sådana färdigheter man har som humanist än sådana man har som ekonom. Framförallt var det frågan om att uttrycka sig själv (på olika språk, både muntligt och skriftligt), att påverka andra så att hela organisationen rör sig i samma riktning och att lösa diffusa problem – diffusa, för att de berörde framtiden, och framtiden kan man inte räkna ut exakt.

Första delen av kursen bestod av föreläsningar som var öppna för alla. Där deltog över hundra humanister. Därefter fick 24 nästan färdiga studenter, som valdes på basis av ansökning, delta i ett seminarium. Jag lyckades ordna tre månader långa praktikperioder på olika företag för dem alla.

På ett två dagar långt slutseminarium i Svidja svetsades gruppen samman i en glad stämning. Efter praktikperioden träffades vi för att utbyta upplevelser med varandra och kom också överens om en följande träff. Dessa träffar har nu fortsatt i över 25 år och merparten av deltagarna deltar i dem fortfarande.

Givetvis blev affärslivet inte humanistiskt under kursens lopp. Och ingen av deltagarna är ännu bergsråd såsom utstakades i sånger som sjöngs på slutseminariet. Men ungefär hälften av deltagarna har fortfarande tjänster på chefsnivå i olika företag.