Jag gick gymnasiet i Kallion yhteiskoulu i Berghäll, Helsingfors. Där undervisades jag av legendariska Viljo ”Ville” Tervonen, som också väckte min passion för det finska språket. Det var ett naturligt val för mig att sedan söka in på universitetet i min hemstad Helsingfors för att studera finska. Där blev jag bekant med en annan framstående och inflytelserik person, nämligen författaren och översättaren Eila Pennanen, som höll en kurs i finsk översättning. Också Kristiina Rikman deltog i samma kurs och vi förstod snart båda två att det är det här yrket vi vill arbeta med. Eila stöttade oss och hjälpte oss på traven i början på vår yrkesbana.

Jag insåg redan tidigt att det allra viktigaste är att producera text som kunde vara ursprungligen skriven på målspråket. Översättarens viktigaste verktyg är det egna modersmålet. Lyckligtvis hade jag varit ett nördigt barn och använt all min tid till att läsa. Utan alla passionerade läsupplevelser i min ungdom och utan kärleken till böcker hade språkets skala säkerligen inte räckt till. En stort tack går också till hemmet. Mina föräldrar var skickliga språkbrukare och dessutom hade vi hembiträden från olika håll i Finland, vilket betydde att jag fick höra både öst- och västdialekter ända sedan barnsben.

Det räcker ändå inte att man bara behärskar sitt eget modersmål. Då jag översatte mina första böcker insåg jag att man uttrycker saker och ting på väldigt annorlunda sätt på främmande språk. Och inte nog med det – hela världen är på något vis annorlunda. Jag sökte och kom in på linjen för engelsk filologi. Under första studieåret hade vi en kurs där vi skulle läsa Tolkiens berömda fantasyverk och jag blev då tvungen att medge att jag precis hade fått i uppdrag att översätta verket till finska.

Snart hade jag i så hög grad blivit uppslukad av engelsk kultur att jag hade ett andra hem i Oxford. Jag har bott i två länder alltsedan 1986.