Georg Zacharias Forsman, som han ursprungligen hette, kom från en svenskspråkig familj, men han följde Snellmans förfinskningsprogram och lärde sig finska och tog språket i bruk redan i en tidig ålder. Finskan blev då hans hemspråk och det språk han huvudsakligen publicerade texter på. Böcker som behandlade det finska språket var de enda svenskspråkiga undantagen, eftersom de var riktade till den bildade svenska klassen.

Georg Forsman var en ivrig tidningsman och redigerade och grundade många tidningar under sin livstid. Han deltog aktivt i den samhälleliga diskussionen i tidningsspalterna. Hans rättframma formuleringar orsakade dock att hans uttalanden ibland blev överdrivna och diskussionen kunde därför ta en annan riktning än han först hade avsett.

Rafael Koskimies nämner att Eino Sakari Yrjö-Koskinen har sagt att hans far inte hade en särskilt stor eller fruktbar inverkan som professor vid universitetet, särskilt om man ser på saken ur den vetenskapliga utvecklingens synvinkel. Man kan hålla med påståendet också med tanke på den nuvarande grundskolans historieundervisning. Givetvis var Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen med om att skapa den finska historieskrivningen baserad på källkritik, vilket bland annat hans verk om klubbekriget står som bevis för. Likaså är hans sätt att närma sig vetenskap en del av det ideologiska arv Snellman och Hegel lämnade efter sig. Ändå är det lättare att uppfatta Yrjö-Koskinen som en statsman än som en vetenskapsman.