Georg Forsman var en ivrig tidningsman och redigerade och grundade många tidningar under sin livstid. Han deltog aktivt i den samhälleliga diskussionen i tidningsspalterna. Hans rättframma formuleringar orsakade dock att hans uttalanden ibland blev överdrivna och diskussionen kunde därför ta en annan riktning än han först hade avsett.

På 1800-talet var tidningar politiserade i den meningen att de ofta representerade någon särskild idévärld. Ett av de tidigaste exemplen på det här är Saima, en svenskspråkig tidning som gavs ut av J. V. Snellman. Där presenterade Snellman bland annat sitt finskhetsprogram. Också den unge George Forsman fick Saima hem till sig, och tidningen hade troligen en inverkan på hans sätt att tänka. Georg Forsmans första arbetsplats på tidningsbranschen var på Åbo Tidningar på 1850-talet. Åbo Tidningar identifierade sig som tidningen för det svenskspråkiga partiet, vilket var lite ironiskt med tanke på Forsmans senare livsskeden. Orsaken till att han tog emot arbetet torde ändå snarast ha varit pengar.

Först på 1860-talet började Forsmans egentliga period av politisering. Forsmans texter publicerades i många år i tidningen Suometar, men då hans synsätt blev liberalare var han tvungen att hitta en annan publiceringskanal. Det var då han grundade två nya tidningar. År 1863 grundades den första, Helsingin Uutiset, där hans vän Agathon Meurman och Jaakko Forsman var ledargestalter. Tidningen var emellertid inte långlivad utan blev snart en del av Suometar. En annan tidning som Forsman grundade kring samma tidpunkt var Kirjallinen Kuukauslehti (1866), till vilken också Aleksis Kivi producerade innehåll en tid. Kirjallinen Kuukauslehti behandlade i första hand nya böcker och recensioner, men den hade också en journalistisk dimension.

Svenskhetsrörelsens mest dominerande tidning var dock Helsingfors Dagblad. Fennomanerna hade önskemål om att tidningen fick en utmanare som skulle föra fram deras synsätt.

”Men nu vill jag övergå till följande fråga. Vilket väldigt och oväntat missöde det är för Finland att Helsingfors Dagbladet fritt får ställa till oordning i vårt land och påverka det bildade folkets åsikter om det finska språket och på så sätt demoralisera deras sinnen. Kan ingen universitetsstad i Finland utveckla en svenskspråkig tidning som skulle förespråka finskan?”

Utgående från den här tanken grundade Yrjö Koskinen Morgonbladet i början av 1870-talet. Trots goda försök kunde tidningen aldrig uppnå samma nivå som Helsingfors Dagblad. Å andra sidan fungerade den i alla fall som motvikt till Helsingfors Dagblad. Morgonbladet lades ner som ekonomiskt olönsam år 1884.

I sina egna texter tog Koskinen på ett bitande sätt ställning till samhälleliga frågor, särskilt sådana som berörde det finska språket. Uttryckligen via tidningar blev Yrjö Koskinen känd överallt och började ses som en ledargestalt för finskhetsrörelsen.

Källor:

• Rafael Koskimies, ”Nuijamieheksi luotu. Yrjö Koskisen elämä ja toiminta vuosina 1860–1882.” Förlagsaktiebolag Otava: Keuru, 1968.
• Venla Sainio, ”Yrjö-Koskinen, Georg Zacharias”. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 15.11.2014.
• Wikipedia, ”Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen”. Webbartikel på Wikipedia. Hämtat 15.11.2014.

Citatet i texten är från: Rafael Koskimies, Nuijamieheksi luotu. Yrjö Koskisen elämä ja toiminta vuosina 1860-1882, s. 192. Översättning av Tiilikainen.