Rafael Koskimies nämner att Eino Sakari Yrjö-Koskinen har sagt att hans far inte hade en särskilt stor eller fruktbar inverkan som professor vid universitetet, särskilt om man ser på saken ur den vetenskapliga utvecklingens synvinkel. Man kan hålla med påståendet också med tanke på den nuvarande grundskolans historieundervisning. Givetvis var Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen med om att skapa den finska historieskrivningen baserad på källkritik, vilket bland annat hans verk om klubbekriget står som bevis för. Likaså är hans sätt att närma sig vetenskap en del av det ideologiska arv Snellman och Hegel lämnade efter sig. Ändå är det lättare att uppskatta Yrjö-Koskinen som en statsman än som en vetenskapsman.

Yrjö Koskinen gifte sig i rätt ung ålder, redan som 20-åring. Koskinen och hans fru levde länge på olika adresser, vilket var ovanligt på den tiden. När Koskinen blev professor flyttade det äkta paret in under samma tak i Helsingfors. På långa forskningsresor skrev han till sin fru i en kärleksfull ton och tackade henne för att hon hade både stött och uppmuntrat honom men också uppfostrat barnen och tagit hand om hushållsarbetet. Koskinen skrev också mycket till sin bror Jaakko Forsman, som var den mest närstående av hans bröder. De delade en liknande idévärld och hade många samarbetsprojekt tillsammans. Trots att Yrjö Koskinen i offentligheten var en reformist, var livet innanför hemmets väggar mer konservativt, menar Eino Sakari Yrjö-Koskinen.

Yrjö-Koskinens fru Sofia omkom år 1895. Koskinen gifte om sig dock redan följande år med sin ungdomsvän Theodolinda Hahnsson. Yrjö-Koskinen hade flera barn och hans söner fortsatte i sin fars fotspår både inom politik och undervisning.

En gata i närheten av den statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet har namngetts efter Yrjö-Koskinen. Därtill delar Finska kulturfonden ut ett stipendium som bär hans namn till studenter som har skrivit en bra uppsats i studentprovet i modersmål.

Källor:

• Rafael Koskimies, ”Nuijamieheksi luotu. Yrjö Koskisen elämä ja toiminta vuosina 1860–1882.” Förlagsaktiebolag Otava: Keuru, 1968.
• Venla Sainio, ”Yrjö-Koskinen, Georg Zacharias”. Webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 15.11.2014.
• Wikipedia, ”Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen”. Webbartikel på Wikipedia. Hämtat 15.11.2014.