En gång i tiden framstod Sovjetunionen som andra världen, ett alternativ till den kapitalistiska världen. I Sovjetunionen yttrades också synnerligen dogmatiska påståenden om det sovjetiska alternativets vetenskaplighet och om allt som det hade gett upphov till. I motsats till många andra såg jag ingen orsak att ta dessa påståenden på allvar, utan var i stället intresserad av att se vad som i verkligheten låg till grund för dem.

Jag är uppriktigt tacksam för att jag endast i ringa grad var tvungen att svara för olika förvaltningsuppdrag. Förstås är det alltid någon som måste ta sig an dessa, och det är onödigt att klaga i efterhand om man inte själv har gjort något för saken. Av någon anledning har jag ändå alltid upplevt möten och byråkrati som något negativt. Enligt min mening borde varje byråkrat inse att han eller hon i princip är onyttig eller till och med skadlig – alltså som institution, inte som enskild individ.

Jag har upplevt så många goda stunder under årtiondenas lopp att det är omöjligt att lyfta fram endast en. Jag minns flera morgnar när det kändes underbart att återvända till den egna forskarkammaren och börja forska i något nytt ämne eller fortsätta med något gammalt. Jag var verkligen privilegierad när jag hade ett arbete där jag på morgonen kunde bestämma vad jag tänker göra under dagen. Jag var med om många sådana dagar, i synnerhet vid det dåvarande Renvall-institutet.

Den som har förverkligat sina drömmar slutar förstås inte att drömma.