Tillbaka

Timo Vihavainen

Timo Juhani Vihavainen
9.5.1947, Sulkava

Filosofie kandidat 1970, licentiat 1983 och doktor 1988 (allmän historia), Helsingfors universitet

Professor i Rysslandstudier 2002–2015, Helsingfors universitet
Seniorforskare vid Finlands Akademi 2000–2002
Chef för Finlandsinstitutet i S:t Petersburg 1998–2000
Tf assistent i läroämnet Östeuropas historia 1980–1998 (med uppehåll), Helsingfors universitet
Grundskollärare i Vanda 1975–1980

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Forskningsteman
– Finland i pressen i Sovjetunionen
– Normer och värden i Sovjetunionen under 1920–1950-talen
– Den allmänna opinionen i Sovjetunionen under 1920–1930-talen
– Intelligentia och småborgerlighet i Sovjetunionen
– Förhållandet mellan Finland och Sovjetunionen och uppfattningar om grannlandet
– Konsumtion och konsumtionsideologin i Ryssland och Sovjetunionen

Hedersutmärkelser, pris och erkännanden
Hedersdoktor 2005, Petrazavodsk statliga universitet
Vänskapsorden 2014, Ryssland
Årets historieverk 2014 för boken Vanhan Venäjän paluu, förbundet Historian Ystäväin Liittos pris

Text: Timo Vihavainen (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.)
Översättning: Sonja Tiilikainen
Språkgranskning: Jonas Franzon

I internationell verksamhet på ryskt håll

Jag är uppriktigt tacksam för att jag endast i ringa grad var tvungen att svara för olika förvaltningsuppdrag. Förstås är det alltid någon som måste ta sig an dessa, och det är onödigt att klaga i efterhand om man inte själv har gjort något för saken. Av någon anledning har jag ändå alltid upplevt möten och byråkrati som något negativt. Enligt min mening borde varje byråkrat inse att han eller hon i princip är onyttig eller till och med skadlig – alltså som institution, inte som enskild individ.

De bästa mötena som jag har deltagit i har varit ledda av Osmo Jussila. Han klarade ofta av hela föredragningslistan på en kvart, men lämnade ändå aldrig enligt min mening något väsentligt ogjort.

Jag har deltagit ganska mycket i internationell verksamhet, i synnerhet på ryskt håll. Denna internationella verksamhet sammanhängde både med organiserandet av symposier och seminarier för historieforskare och med forskarsamarbete. Det arrangerades synnerligen mycket sådan här verksamhet från och med 1960-talet, vilket många nuförtiden kanske inte inser. Från och med 1970-talet deltog jag så gott som alltid i denna verksamhet. Mitt arbete som arbetsgruppssekreterare i Finlands och Sovjetunionens teknisk-vetenskapliga kommission omfattade översättning, organisering och till och med tolkning.

I mina projekt deltog också alltid ryska personer, och jag minns att samarbetet varje gång fungerade väl. Jag hade oerhört stor nytta av mina gamla nätverk i mitt arbete som chef för Finlandsinstitutet i S:t Petersburg. Under min tid var institutet mycket populärt bland intelligentian i S:t Petersburg, i synnerhet i forskarkretsar.

Jag deltog också i någon mån i forskar- och lärarutbyten och föreläste vid Petrazavodsk statliga universitet. Jag blev imponerad av de flitiga och entusiastiska studenterna där.

Utöver Ryssland riktades det internationella utbytet också västerut, i synnerhet till institutionerna i London och Paris. USA, en stormakt inom Rysslandstudier, bör förstås också uppmärksammas, men själv deltog jag i konferenser där endast ett par gånger. Många betydande amerikanska forskare gästade dock vårt universitet.

Timo Vihavainen höll sin avskedsföreläsning ”Ryssland och Europa” i maj 2015. Bild: Mika Federley

 

Tillbaka