Jag gav mig in i politiken ganska sent i livet, nämligen i slutet av 1970-talet, och det var bokstavligen på allmän begäran. Jag blev invald i riksdagen 1983 vid fyrtio års ålder. Den person som då stegade in i riksdagshuset var både humanist och idealist. Jag samlade genast på mig olika uppdrag. Jag blev vald till medlem i kulturutskottet och försvarsutskottet såsom jag hade hoppats och hade mycket att göra i alla avseenden. Jag blev dessutom vald till undervisnings- och vetenskapsminister 1991. Att förbättra kvaliteten, uppmuntra till internationalisering och betona undervisningens roll var enligt min mening de viktigaste åtgärderna som kunde vidtas för att utveckla universitetets verksamhet.

Jag tog studenten vid Imatran yhteislyseo år 1961. Det akademiska livet var helt främmande för mig, men jag visste i alla fall att jag är humanist och att Helsingfors universitet är mitt val. Det är inte lätt att hitta en lika intresserad och flitig student som jag var. Personliga lärare med framåtanda bidrar till ett bra universitet. Vi hade glädjen att på ett kreativt sätt få använda vår uttrycksförmåga och inkludera kommunikativa aspekter i våra studier. Jag skrev en utmärkt pro gradu-avhandling om Minna Canth i hennes egenskap av kvinnoskildrare vid förra århundradets slut. Jag kompletterade avhandlingen till en licentiatavhandling och blev filosofie licentiat år 1970.

Jag har aldrig publicerat min licentiatavhandling om Minna Canth. Efter en slutförd examen gav jag mig ut på nya äventyr och började arbeta som modersmålslärare, skriva läroböcker och utveckla undervisningen. Min verksamhet inom olika yrkesorganisationer tog också sin tid. Jag blev således helt förbluffad när jag fick höra att mitt unika arbete som jag själv hade knackat in på skrivmaskinen hade försvunnit.

Riitta Uosukainen har bland annat tilldelats titlarna statsråd, hedersdoktor vid Tekniska Högskolan i Villmanstrand och Vuoden käyttäytyjä.