En humanist får inte intressanta jobberbjudanden serverade på ett silverfat. Själv har jag gjort radioprogram för olika redaktioner, kommit att producera och redigera tv-program, tungrodda och direktsända, skrivit kolumner, artiklar, kåserier, ett libretto, hörspel, fackböcker och romaner, talat eller föreläst om musik, döden, en bra ålderdom, finansiering av kultur, livets mening och om nästan vilket som helst ämne som någon önskat sig. Så här mångsidigt och rikt har mitt arbetsfält blivit tack vare mitt eget initiativ. Jag har entusiasmerats, blivit intresserad, frågat, erbjudit mig, föreslagit, kommit med idéer och bara gjort.

Som grånande humanist vill jag uppmuntra alla ungdomar att lyssna på sin inre röst och välja ett studieämne som de har helhjärtat intresse för. I dag befinner sig den trygga arbetsmarknaden med fasta tjänster ända fram till pensionering i ett skede av upplösning. Det gamla systemet faller i bitar och i stället bildas det ett splittrat nätverk som består av självständiga egenföretagare. Detta leder till oro hos många unga och de väljer att ta det säkra för det osäkra.

Som abiturient ville jag bli journalist och visste att jag var författare. En klok släkting rådde mig att studera ett sådant ämne vid universitetet som jag brann för. ”Journalistik lär du dig sedan genom arbetet”, sade släktingen och tog ännu en kräfta. Det stämde. Jag kom lätt in på universitetet med musikvetenskap som huvudämne. Jag hade nämligen spelat violin alltsedan jag var sju år gammal och hade ett passionerat intresse också för musikteori och musikhistoria redan under gymnasietiden.