En humanist får inte intressanta jobberbjudanden serverade på ett silverfat. Själv har jag gjort radioprogram för olika redaktioner, kommit att producera och redigera tv-program, tungrodda och direktsända, skrivit kolumner, artiklar, kåserier, ett libretto, hörspel, fackböcker och romaner, talat eller föreläst om musik, döden, en bra ålderdom, finansiering av kultur, livets mening och om nästan vilket som helst ämne som någon önskat sig. Så här mångsidigt och rikt har mitt arbetsfält blivit tack vare mitt eget initiativ. Jag har entusiasmerats, blivit intresserad, frågat, erbjudit mig, föreslagit, kommit med idéer och bara gjort.

Sölande och att skjuta upp saker passar inte mig. Om ingen annan blir inspirerad av mina idéer överger jag dem och tar itu med följande uppslag. Jag är en obotlig optimist som låter bli att grubbla över det som inte blev av. I stället njuter jag av varje dröm som går i uppfyllelse.

Oftast blir man humanist tack vare ens passion för något. Det som är viktigt för en själv får en att ta steget in i universitetsvärlden, där det oundvikligen skapas nya kontakter och arbetsmöjligheter då man fördjupar sig inom ett visst ämnesområde. Ett väl utfört arbete uppmärksammas och leder till nya arbetserbjudanden.

I mitt arbete har innehållet varit det viktigaste. Vad skulle jag skriva och tala om ifall jag var en formellt sett kompetent journalist men saknade mitt eget specialområde och mina egna hjärtefrågor? Detsamma gäller för min författaridentitet. Att jag som 50-åring debuterade som romanförfattare var en överraskning för alla andra, men inte för mig själv. Många frågade mig vad karriärbytet berodde på. Men övergången från journalistik till författarskap var inget karriärbyte utan snarare som att vidga mitt fält. Jag visste alltid att jag någon dag också skulle skriva fiktion. Jag behövde bara rätt ämne.

Då mina egna föräldrar åldrades och dog skrev jag ett flertal artiklar om åldringsvård. Journalistiskt sett hade jag redan slitit ut ämnet, men plötsligt förstod jag att jag hade gjort all den efterforskning som behövdes för en romanserie. Nu höll jag i mina händer ett ämne som måste behandlas med hjälp av skönlitterära medel. För när man vill berätta sanningen måste man skriva fiktion.