Jag skulle bli världens bästa fotbollsspelare – men jag fick ett brosk i knäet. Jag skulle bli världens bästa gitarrist – men jag kunde inte stämma gitarren. Med dessa förutsättningar åkte jag till Helsingfors för att studera litteratur och filosofi. Strax insåg jag att jag kunde bli antingen forskare eller hemmafru med min ämneskombination. Jag började i stället studera vid Sanoma Oy:s journalistskola.

Jag kände mig ofta som en idiot vid Helsingfors universitet. Jag förberedde min debutdiktsamling vintern 1980. En poet ska vara bohemisk. Jag behövde ingen plånbok, för det var ju så medelklass.

Jag har inga drömmar. Jag har planer. Att drömma är det säkraste sättet att inte förverkliga sina planer. Det skulle låta alldeles vansinnigt om en författare sade sig drömma om att skriva en bra bok. Varför bara drömma? Varför inte skriva – göra sitt arbete?