Jag har inga drömmar. Jag har planer. Att drömma är det säkraste sättet att inte förverkliga sina planer. Det skulle låta alldeles vansinnigt om en författare sade sig drömma om att skriva en bra bok. Varför bara drömma? Varför inte skriva – göra sitt arbete?

Ju mer högtravande drömmar man har, desto mindre är man villig att arbeta för dessa drömmar. Vem som helst kan drömma om världsfred, men bara få kan göra något för att uppnå den.

Jag ser det som ett av de bästa dragen i det finska folket att vi inte drömmer. Det är praktiskt. Då koncentrerar man sig på vardag snarare än på fest, vilket är förnuftigt, eftersom livet är vardag. Jag citerar gärna författaren Kati Tervo: ”Jag älskar vardagen.”