Bo Carpelan
Dagens humanist

Bo Carpelan

Bo Carpelan var bibliotekarie, författare och konstnärsprofessor. Hans breda litterära produktion omfattar allt från dikter på fyra ord till romaner och en doktorsavhandling. En stor del av sin produktion skrev han vid sidan av sin anställning vid Helsingfors stadsbibliotek. Carpelan är en av de mest älskade och prisbelönta finlandssvenska författarna genom tiderna.

Bo Carpelan

Bo Gustaf Bertelsson Carpelan
25.10.1926, Helsingfors – 11.2.2011 Esbo

Filosofie kandidat (litteraturvetenskap) 1948, filosofie licentiat 1956 och filosofie doktor 1960, Helsingfors universitet

Bibliotekarieexamen 1950, Yhteiskunnallinen korkeakoulu YKK (ung. Samhälleliga högskolan)
Studier i Frankrike (1951), i Förenta Staterna (1961) och i England (1962)

Konstnärsprofessor 1980-1993
Studievägledare 1950–1959, avdelningschef 1960–1964, biträdande chefsbibliotekarie 1964–1980, Helsingfors stadsbibliotek
Litteraturkritiker 1949–1964, Hufvudstadsbladet
Medlem i Finlands svenska författarförening 1950–1970
Medlem i Nordiska Kulturkommissionens finska avdelning 1965–1971

De mest betydande hedersutmärkelserna
Le Prix Européen de Littérature 2007
Svenska Akademiens nordiska pris 1997
Finlandiapriset 1993, 2005
Poeta Finlandiae Suomen runoilijaliitto 1993
Statens utländska översättarpris 1986
Tollanderska priset 1983
Pro Finlandia 1978
Nordiska rådets litteraturpris 1977
Nuorisokirjallisuuden valtionpalkinto 1969, 1989 (Statens pris för ungdomslitteratur)
Statens litteraturpris 1967, 1972, 1987, 1989

Text: Tomas Sjöblom
Foto: Schildts & Söderströms

Bild: Schildts & Söderströms
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Nina Hänninen
Språkgranskning: Richard Kerbs

Minimalistiska dikter, romaner och barnböcker

Bo Carpelan debuterade som författare med sin diktsamling Som en dunkel värme (1946) redan som 20-åring. Den finlandssvenska litteraturen sökte sina förebilder speciellt från den svenska fyrtiotalismen och den franska existentialismen på den tiden. Inflytelsen från dessa kan också ses i tidiga alster av Carpelan, vilka han dock senare inte själv ansåg som något värdefullt.

Läs mer