Under den filosofiska logikens tidiga år karakteriserades dess grundbegrepp med hjälp av den axiomatiska metoden. Senare upptäcktes Jaakko Hintikkas och Saul Kripkes semantik för modallogiken. Dessa semantiska metoder utvidgades också till andra områden inom den filosofiska logiken och de prioriterades bland filosofer, matematiker och datavetare. Metoderna återspeglar dock inte strukturerna i härledningsprocesser, som oundvikligen är kopplade till en logisk representation.

Den moderna bevisteorin uppstod på grund av otillfredsställelse med den axiomatiska metoden och genom ett försök att presentera de logiska härledningsprocesserna på ett sanningsenligt sätt. Till en början, under åren 1997–2003, var Sara Negris arbeten på det här området förknippade med den rena bevisteorin inom en tradition som är skapad av Gerhard Gentzen, Oiva Ketonen, Albert G. Dragalin och Anne Sjerp Troelstra. År 2003 fann Negri ett sätt att utvidga sina tidigare forskningsresultat till de centrala områdena inom den filosofiska logiken. På den tiden framstod det för många som en omöjlighet att utveckla härledningssystem för modallogik.

Ett avgörande steg i det här ledet var att omforma modallogikens grundsystem till olika system av bevisregler. Dessa system var i sin tur en del av den välutvecklade metodologin för analys av bevisens struktur. Detta kallar Negri bevisanalys. Hennes epokgörande och mycket inflytelserika artikel om ämnet publicerades 2005 och har sedan dess ofta blivit citerad. Den har också legat till grund för flera doktorsavhandlingar både i Finland och utomlands. Den fjärde delen i hennes monografi Proof Analysis, som hon har skrivit tillsammans med Jan von Plato, utgörs av en presentation av denna teori.