Jag föddes i Helsingfors år 1951, flyttade som femåring till den utopistiska villastaden Hagalund, och besökte därifrån först den tyska skolan vid Malmgatan. Senare sattes jag med min bror i en finsk samskola som nu råkade vara närmast vårt hem. Orsaken till det här var ett visst uppror förorsakat genom att han sagt till min finskspråkiga mor: "Mutti hei, nyt Janne schraibesi mun Rechnenheftiin!"

Som ung docent år 1986 tyckte jag att det skulle vara utmärkt om studenter fick delta i seminarier som befrämjar ren nyfikenhet, i stället för passiva föreläsningar. I ett sådant seminarium presenterade jag och även deltagarna diverse teman. Det tog mig inte länge att inse att ett par av dem…

Vid något skede hade jag fått nog av sannolikhetsteorins filosofi och utvecklingshistoria. Någonstans ifrån kom en idé som ledde mig till teman som geometrins grundvalar. Detta å sin tur ledde till att jag hittade ett mycket specifikt öppet problem i de logisk-matematiska systemens bevisteori, som jag inte lyckades lösa. Det gjorde Sara Negri däremot; hon hade följt en föreläsningskurs i ämnet i Amsterdam. Snart blev det klart att hennes resultat rätt allmänt ansågs vara omöjligt!

Kanhända har frågeställaren i fickan en telefon, eller en tablett eller dylik i handen. Då säger jag: Du skulle inte ha den där grejen och vi inte heller detta informationssamhälle om Kurt Gödel och andra inte hade tänkt väldigt djupt på logikens och aritmetikens grunder på 20- och 30-talet. Dessa funderingar ledde till teorier om formella språk och formell räkning, som i sin tur gav oss programmeringsspråk och algoritmisk räkning.