Vid något skede hade jag fått nog av sannolikhetsteorins filosofi och utvecklingshistoria. Någonstans ifrån kom en idé som ledde mig till teman som geometrins grundvalar. Detta å sin tur ledde till att jag hittade ett mycket specifikt öppet problem i de logisk-matematiska systemens bevisteori, som jag inte lyckades lösa. Det gjorde Sara Negri däremot; hon hade följt en föreläsningskurs i ämnet i Amsterdam. Snart blev det klart att hennes resultat rätt allmänt ansågs vara omöjligt!

Så fick mitt underliga vetenskapliga samarbete med min fru sin början, med många artiklar skrivna tillsammans, samt mina två påföljande böcker med Sara, Structural Proof Theory och Proof Analysis (2001 och 2011, Cambridge U.P.). För att kunna delta i konferenser, med våra tre barn däremellan, krävdes den mest egendomliga akrobatin. Jag minns en gång då jag höll ett improviserat föredrag i en viss Herr Professor Doktors stora kontor i München, med småbarnet i vänster arm, krita i höger hand, auf deutsch natuerlich, das war aber heftig!

Sedan dess har Sara riktat sina arbeten mot den filosofiska logiken, vilket jag bara följt med från sidan. Jag har själv forskat stort i historisk-filosofiska teman kring logiken och matematikens grundvalsforskning. Icke desto mindre finns det samtalsämnen oss emellan utöver det som chefen (=JvP) har planerat till kvällens meny, eller hur det går med barnens skola (=SN).