Jag har förvånansvärt få konkreta minnen från själva studietiden. Visst kommer jag ihåg många av de sympatiska lärarna och deras föreläsningar, och visst minns jag utmaningen att efter tisdagens nationskväll klockan åtta onsdag morgon lyssna på föreläsningarna om latinsk syntax. Men mina bästa minnen är från tiden som relativt nybliven assistent, och de hänför sig till en forskningsresa långt borta från universitetet.

Det var våren 1971 som folklivsforskaren Ragna Ahlbäck, dialektforskaren Ann-Marie Ivars och jag under ledning av professor Lars Huldén åkte i väg på vår forskningsexpedition till Nordamerika. Med start i Seattle och återfärd från New York körde vi under 80 dagar ca 13 000 km i USA och Kanada och intervjuade över 600 finlandssvenska immigranter och immigrantättlingar.

Det var en hisnande upplevelse. Vi blev fantastiskt väl mottagna, och vi lärde oss mycket om vad finlandssvenskarna i Amerika varit med om. Jag själv lärde mig förstå olika finlandssvenska dialekter bättre än jag någonsin lärt mig i Finland. Och så fick vi en fin inblick i språklig påverkan när informanterna använde en blandning av dialekt, standardsvenska och engelska.