Johan Vilhelm Snellman, som härstammade från en präst- och tjänstemannasläkt, skrev in sig vid universitetet 1822. Snellmans ursprungliga syfte var att studera till präst. Han var dock tvungen att avbryta sina studier på grund av ekonomiska svårigheter och bestämde sig därefter för att avlägga en filosofie kandidatexamen. Det är också som filosof som han är bäst känd.

Vid universitetet studerade Snellman ett flertal olika ämnen, bland annat filosofi, historia, litteratur och naturvetenskaper. Under studieåren bestod hans vänskapskrets av bland annat Johan Ludvig Runeberg, Elias Lönnrot och Fredrik Cygnaeus. Tillsammans med dem deltog Snellman också aktivt i Lördagssällskapets verksamhet efter att han hade slutfört sina studier år 1831. Snellman spelade en avgörande roll som debattledare i sällskapet under de sista verksamhetsåren fram till 1837.

Lördagssällskapets huvudsakliga syfte var att tala för och utveckla den finska kulturen. Sällskapets organ var Helsingfors Morgonblad, en dagstidning som gavs ut av Runeberg. Snellman själv skrev inte i tidningen, utan var enligt Matti Klinge i stället en inofficiell mental ledare för hela studentkåren.

Snellmans specialområde inom de akademiska kretsarna var filosofi, i synnerhet det hegelska nationalstatsidealet. Han strävade efter att sprida nationalistiska idéer bland annat i sin tidning Saima som gavs ut från 1844 till 1846, då myndigheterna lade ned tidningen på grund av dess samhällskritiska innehåll.

Inom politiken var Snellman verksam som senator 1863–1868 och han deltog också flera gånger i lantdagen. Snellman var fennoman och hans viktigaste mål inom politiken var att förbättra finskans ställning. Hans bärande tanke var att den finländska nationen kan utvecklas först efter att finskan har uppnått en bättre ställning. Snellmans största insats med tanke på språkpolitik var språkreskriptet från år 1863. Tack vare språkreskriptet kunde man använda finskspråkiga dokument för att uträtta ärenden vid myndigheter och domstolar. I förordningen stadgades också att alla statliga organ själva skulle kunna producera dokument på finska inom 20 år.

En annan av Snellmans stora politiska bedrifter var att införa en myntreform år 1865. Den finska silvermarken fastställdes som den enda officiella myntenheten i storfurstendömet, varmed Finland uppnådde monetär självständighet.

I dag minns många av oss Snellman framför allt som den som talade för och utvecklade nationalitetsidén. Snellman blev den ideologiska ledaren för denna rörelse och hans namn har använts i finsknationella projekt även efter hans död.

Källor:

• P. Rommi & M. Pohls: ”Poliittisen fennomanian synty ja nousu”, i verket P. Tommila (red.), Herää Suomi, Kuopio 1989.
• J. Mylly: Kansallinen projekti. Historiankirjoitus ja politiikka autonomisessa Suomessa, Åbo 2002.
• Matti Klinge: Snellman, Johan Vilhelm, webbpublikation på Kansallisbiografia. Hämtat 11.5.2015.
• J. V. Snellman, Wikipedia. Hämtat 11.5.2015.