Liisa Savunen
Dagens humanist

Liisa Savunen

Liisa Savunen studerade historia och skrev en doktorsavhandling om antikens historia. I stället för en forskarbana gick karriärvägen dock vidare mot vetenskapsförvaltning, vetenskapspolitik, högskolepolitik och kulturverksamhet. En mångsidig humanistisk utbildning är till nytta i förvaltningsuppdrag.

Liisa Savunen

Liisa Kristiina Savunen
3.11.1960, Helsingfors

Filosofie kandidat 1989 och filosofie licentiat 1992 (allmän historia), filosofie doktor 1997 (klassisk filologi), Helsingfors universitet

Docent i allmän historia, särskilt kvinnohistoria 2005–, Tammerfors universitet
Enhetsdirektör för enheten för kultur- och samhällsvetenskaplig forskning 2014–, Finlands Akademi
Generalsekreterare/verksamhetschef 2006–2014, Finlands universitet UNIFI rf
Generalsekreterare/enhetsdirektör 2000–2006, Finlands Akademi
Specialforskare 1997–2000, Social- och hälsovårdsministeriet
Projektforskare 1993–1996, Helsingfors universitet

Styrelsemedlem 2013– och ordförande 2014–, Finlands kultur- och vetenskapsinstitut rf
Styrelsemedlem 2006– och vice ordförande 2010–, Stiftelsen Institutum Romanum Finlandiae

Publikationer: Två monografier, flera vetenskapliga artiklar och föredrag på nationella och internationella vetenskapliga seminarier och konferenser om antikens social- och kvinnohistoria. Har också medverkat i flera administrativa arbetsgruppsrapporter.

 

Bild: Suomen Akatemia, Anita Westerback
Text: Liisa Savunen (Riitta-Ilona Hurmerinta, red.).
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

 

Jag blev antagen vid Helsingfors universitet och stegade in genom dess svängdörr. Senare, efter att ha slutfört min doktorsavhandling, försökte jag lämna universitetsvärlden och forskningsarbetet och hade siktet inställt på en karriär inom förvaltningen. En forskarkarriär var också ett alternativ, men redan i mitten på 1990-talet var det svårt att få forskningsfinansiering. När en karriär inom förvaltningen sedan öppnade sig, kändes det som ett bra alternativ. Mitt försök att frigöra mig från universitetet har emellertid inte varit så lyckat, eftersom min karriär har sammanhängt med vetenskapsförvaltning, universitet, vetenskapspolitik och högskolepolitik.

Läs mer

Helsingfors var och är fortfarande min hemstad, så Helsingfors universitet var ett naturligt val för mig och jag övervägde inga andra alternativ. Däremot hade jag många alternativ för läroämnen jag ville studera, och studier inom humaniora var ingen självklarhet. Jag sökte också till utbildningslinjen för biologi, vilket kanske belyser hur varierande mina studiealternativ var. Min idé om naturvetenskapliga studier kom slutligen till korta därför att jag inte alls är matematiskt inriktad.

Läs mer

Jag fick humanisthatten av min numera avlidna lärare, professor Päivi Setälä. Jag använder hatten när tillfälle ges och har märkt att den väcker frågor. Sloganen har sitt ursprung i ett projekt om arbetslivsfärdighet som humanistiska fakulteten verkställde i början av 2000-talet.

Läs mer

Finland har sjutton kultur- och vetenskapsinstitut representerade i sjuttio länder runtom i världen. Instituten arbetar för att göra den finländska konsten, vetenskapen och kulturen bättre kända. Instituten är som skyltfönster, men de tjänar också som mötesplatser och hjälper till att skapa nätverk. Jag har länge medverkat i styrelsen för Finlands Rom-institut. Numera har jag äran att vara ordförande för föreningen Finlands kultur- och vetenskapsinstitut.

Läs mer