Edvard Westermarck
Dagens humanist

Edvard Westermarck

Edvard Westermarck var pionjär inom socialantropologi. Han verkade som professor i Helsingfors, Åbo och London – delvis samtidigt. Han var en bland det fåtal finländare på sin tid som lyckades bli fullvärdiga deltagare i det internationella forskarsamhället. Dessutom var Westermarck religionskritiker och förespråkare av naturskydd.

Edvard Westermarck

Edvard Alexander Westermarck
20.11.1862, Helsingfors – 3.9.1939 Tenala

Filosofie kandidat 1886, licentiat 1889, doktor 1890, Kejserliga Alexanders-universitetet

Professor i filosofi 1918–1932; rektor 1918–1921, Åbo Akademi
Lektor i sociologi 1904–1907; professor 1907–1930, London School of Economics
Docent i sociologi 1890–1906; professor i praktisk filosofi 1906–1918, Kejserliga Alexanders-universitetet

Kurator 1890–1895; inspektor 1913–1918, Nylands Nation

Hedersutmärkelser
Hedersdoktor i filosofi, Uppsala universitet, 1932
Hedersdoktor i rättsvetenskap, Glasgow University, 1928
Hedersdoktor, Aberdeen University, 1912
Kommendör av II kl. av Nordstjärneorden, 1925
Kommendör av II kl. av Finlands Vita Ros orden, 1919
Frihetskorset av I kl., 1918
Riddare av III kl. av Sankt Annas orden, 1911

Grundare av Westermarcksamfundet 1940

Bild: WikimediaCommons
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Edvard Alexander Westermarck föddes i en välbärgad medelklassfamilj i Helsingfors den 20 november 1862. Hans far Nils Christian var kamrer på universitetet och hade starka band till den akademiska intelligentian. Westermarck skrev sig in på Kejserliga Alexanders-universitetet för att studera estetik, modern litteratur och allmän historia, men det var med ett laudaturarbete i filosofi som han blev filosofie kandidat 1886. Titeln löd "Gör kulturen människosläktet lyckligare?"

Läs mer

Vid sidan om sina rent akademiska förtjänster är Edvard Alexander Westermarck också känd för att ha varit en radikal fritänkare under sin samtid. På 1880-talet, under sin studietid i Helsingfors, kom han i kontakt med starka strömningar som förespråkade realism, evolutionsteori och kritik gentemot kristna institutioner. Dessa tankar var centrala för hans livsverk och ideologiska inriktning.

Läs mer

Sociologins starka status vid de finländska universiteten under början av 1900-talet berodde i hög grad på Edvard Westermarcks insatser. Fram till andra världskriget var det praktiskt taget Westermarck och hans studenter som rådde över all sociologiundervisning i Finland.

Läs mer