Tillbaka

Edvard Westermarck

Edvard Alexander Westermarck
20.11.1862, Helsingfors – 3.9.1939 Tenala

Filosofie kandidat 1886, licentiat 1889, doktor 1890, Kejserliga Alexanders-universitetet

Professor i filosofi 1918–1932; rektor 1918–1921, Åbo Akademi
Lektor i sociologi 1904–1907; professor 1907–1930, London School of Economics
Docent i sociologi 1890–1906; professor i praktisk filosofi 1906–1918, Kejserliga Alexanders-universitetet

Kurator 1890–1895; inspektor 1913–1918, Nylands Nation

Hedersutmärkelser
Hedersdoktor i filosofi, Uppsala universitet, 1932
Hedersdoktor i rättsvetenskap, Glasgow University, 1928
Hedersdoktor, Aberdeen University, 1912
Kommendör av II kl. av Nordstjärneorden, 1925
Kommendör av II kl. av Finlands Vita Ros orden, 1919
Frihetskorset av I kl., 1918
Riddare av III kl. av Sankt Annas orden, 1911

Grundare av Westermarcksamfundet 1940

Bild: WikimediaCommons
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Religionskritik och radikal tolerans

Vid sidan om sina rent akademiska förtjänster är Edvard Alexander Westermarck också känd för att ha varit en radikal fritänkare under sin samtid. På 1880-talet, under sin studietid i Helsingfors, kom han i kontakt med starka strömningar som förespråkade realism, evolutionsteori och kritik gentemot kristna institutioner. Dessa tankar var centrala för hans livsverk och ideologiska inriktning.

Westermarck övergav kristendomen eftersom han ansåg att den saknade vetenskapligt stöd. Han kom också att år 1905 grunda studentföreningen Prometheus tillsammans med sin vän Rolf Lagerborg. Ett av föreningens huvudsakliga mål var att främja religionsfrihet i Finland. Med ordförande Westermarck i spets krävde föreningen bland annat att kyrka och stat skulle skiljas åt, att civiläktenskap skulle godkännas och att edtvånget vid domstolssammanträden skulle avskaffas.

Föreningen Prometheus blev kortvarig. Vid mitten av 1910-talet hade dess verksamhet minskat och blivit obetydlig, och efter inbördeskriget lades föreningen ner. Staten hade konstaterat att Prometheus verksamhet var propagandistisk. I dag bärs ändå samma namn av en ny förening för fritänkare vid Helsingfors universitet och av de religiöst och politiskt obundna Prometheus-lägren.

Westermarck var också bland de första akademiskt lärda att kräva tolerans för homosexuella och andra som sexuellt avvek från samtidens sociala normer. Under sin vistelse i London verkade Westermarck också inom två kvinnosaksrörelser och fattade redan tidigt intresse för djur- och naturskydd. Westermarcks ställningstaganden uppfattades till och med som radikal tolerans av samtiden och hade sina rötter i den religionskritik som han hade tagit till sig redan i unga år.

Westermarcks sista stora verk Christianity and Morals (1939) summerade hans uppfattningar om kristendomen och dess läror. Det bärande temat för verket är att bestrida den rådande uppfattningen om att kristendomen skulle ha lett till moralisk utveckling i samhället. Den religionskritik som Westermarck framförde var för radikal för det samtida Finland och verket utkom i sin helhet på finska först 1984. Westermarcks slutsats var frispråkig:

"On väitetty, että [...] ihmissuvun kaikki hyve ja hyvä käyttäytyminen saavat kiittää synnystään kristillistä uskontoa, että se on ollut Euroopan moraalisen kehityksen päälähteenä. Olen tutkinut sitä vaikutusta, joka kristinuskolla on ollut sekä moraaliin yleensä että sosiaalisen ja moraalisen elämän eri haaroihin, ja päätynyt toisenlaisiin johtopäätöksiin."

(”Det har påståtts att […] människosläktets alla dygder och goda uppförande har kristendomen att tacka för sin uppkomst och att kristendomen har varit huvudkälla för Europas moraliska utveckling. Jag har forskat i den effekt som kristendomen har haft på både moral i allmänhet och på de olika förgreningarna av det sociala och moraliska livet och kommit till andra slutsatser.”)

(Översättning av Irene Kvarnström)

Bild: WikimediaCommons.

 

Källor

Tillbaka