Vid sidan om sina rent akademiska förtjänster är Edvard Alexander Westermarck också känd för att ha varit en radikal fritänkare under sin samtid. På 1880-talet, under sin studietid i Helsingfors, kom han i kontakt med starka strömningar som förespråkade realism, evolutionsteori och kritik gentemot kristna institutioner. Dessa tankar var centrala för hans livsverk och ideologiska inriktning.

Westermarck övergav kristendomen eftersom han ansåg att den saknade vetenskapligt stöd. Han kom också att år 1905 grunda studentföreningen Prometheus tillsammans med sin vän Rolf Lagerborg. Ett av föreningens huvudsakliga mål var att främja religionsfrihet i Finland. Med ordförande Westermarck i spets krävde föreningen bland annat att kyrka och stat skulle skiljas åt, att civiläktenskap skulle godkännas och att edtvånget vid domstolssammanträden skulle avskaffas.

Föreningen Prometheus blev kortvarig. Vid mitten av 1910-talet hade dess verksamhet minskat och blivit obetydlig, och efter inbördeskriget lades föreningen ner. Staten hade konstaterat att Prometheus verksamhet var propagandistisk. I dag bärs ändå samma namn av en ny förening för fritänkare vid Helsingfors universitet och av de religiöst och politiskt obundna Prometheus-lägren.

Westermarck var också bland de första akademiskt lärda att kräva tolerans för homosexuella och andra som sexuellt avvek från samtidens sociala normer. Under sin vistelse i London verkade Westermarck också inom två kvinnosaksrörelser och fattade redan tidigt intresse för djur- och naturskydd. Westermarcks ställningstaganden uppfattades till och med som radikal tolerans av samtiden och hade sina rötter i den religionskritik som han hade tagit till sig redan i unga år.

Westermarcks sista stora verk Christianity and Morals (1939) summerade hans uppfattningar om kristendomen och dess läror. Det bärande temat för verket är att bestrida den rådande uppfattningen om att kristendomen skulle ha lett till moralisk utveckling i samhället. Den religionskritik som Westermarck framförde var för radikal för det samtida Finland och verket utkom i sin helhet på finska först 1984. Westermarcks slutsats var frispråkig:

"On väitetty, että [...] ihmissuvun kaikki hyve ja hyvä käyttäytyminen saavat kiittää synnystään kristillistä uskontoa, että se on ollut Euroopan moraalisen kehityksen päälähteenä. Olen tutkinut sitä vaikutusta, joka kristinuskolla on ollut sekä moraaliin yleensä että sosiaalisen ja moraalisen elämän eri haaroihin, ja päätynyt toisenlaisiin johtopäätöksiin."

(”Det har påståtts att […] människosläktets alla dygder och goda uppförande har kristendomen att tacka för sin uppkomst och att kristendomen har varit huvudkälla för Europas moraliska utveckling. Jag har forskat i den effekt som kristendomen har haft på både moral i allmänhet och på de olika förgreningarna av det sociala och moraliska livet och kommit till andra slutsatser.”)

(Översättning av Irene Kvarnström)

Källor

• Olli Lagerspetz, ”Westermarck, Edvard”, nätpublikationen Filosofia.fi. Hämtat 18.3.2015.
• Jouko Aho, ”Westermarck, Edvard”, nätpublikationen Finlands nationalbiografi. Hämtat 18.3.2015.
• Lars Hertzberg, ”Westermarck, Edvard”, nätpublikationen Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland 2014. Hämtat 18.3.2015.
• Juhani Pietarinen, ”Edvard Westermarck. Moraalifilosofian dinosauri”, Tieteessä tapahtuu 2/1995, 6–8, Helsingfors 1995. Hämtat ur nätpublikationen 18.3.2015.
• Wikipedia, Prometheus-seura, nätpublikationen Wikipedia. Hämtat 18.3.2015.
• Kari Väyrynen, ”Westermarck ja eläinten oikeudet”, i boken Ympäristösosiologian virrat ja verkostot. Juhlakirja professori Timo Järvikosken 60-vuotispäivänä, Uleåborg 2008.