Till skillnad från många av sina studievänner kom Fredrik Cygnaeus från en välbärgad familj och behövde inte kämpa för sitt uppehälle under studietiden. Under sin studietid blev han bekant med bland annat Johan Ludvig Runeberg, Elias Lönnrot och Johan Vilhelm Snellman, och var även själv med och byggde upp den finska nationalitetsrörelsen med en betydelsefull insats.

Cygnaeus tillbringade Lördagssällskapets bästa år närmast som lärare vid kadettskolan i Fredrikshamn. Han var dock mycket intresserad av studentrörelsen, och efter att ha återvänt blev han utnämnd till kurator för Österbottniska nationen 1838. Studenterna hyste respekt för Cygnaeus då han verkade som förespråkare och mecenat för dem. Respekten ökade genom Cygnaeus mycket goda kontakter med officerskåren och det statliga befälet.

Efter att ha tillbringat flera år i Italien och Frankrike, med att samla in arkivmaterial och odla sitt intresse för kultur, återvände Cygnaeus till Finland 1847. Samma år bröt det ut en våg av revolutioner runt omkring i Europa, och även i Finland kunde man känna en aning av revolution. I nära samband med detta planerade Cygnaeus tillsammans med universitetets biträdande kansler, general Johan Mauritz Nordenstam studentkårens berömda Floradagsfest 13.5.1848.

Greppet om Floradagsfesten var lojalistiskt, men ändå samtidigt fosterländskt då man till exempel för första gången sjöng Runebergs Vårt Land tonsatt av Fredrik Pacius. Vid festen höll Cygnaeus sitt tal ”Finlands namn”, som senare uppnått närmast mytiska dimensioner och av vilket det endast finns bevarat Zacharias Topelius dikt som bär samma namn och handlar om Floradagsfesten. Tillsammans med Pacius, Runeberg och Topelius lyckades Cygnaeus förhindra möjliga separatistiska, spontana meningsyttringar.

Lugnet vid Floradagsfesten hade en avgörande betydelse för att man lyckades övertyga storfursten om det politiska lugnet i Finland 1848, då revolutionerna dominerade på andra håll. Cygnaeus var en lojalist även i sin övriga verksamhet inom universitetsvärlden. Som kurator för Österbottniska nationen och senare som dekan för historisk-vetenskapliga avdelningen motsatte han sig de skandinavisk-liberala tankarna och försökte dämpa studenternas vilda fester.

Källor:

• Matti Klinge, Cygnaeus, Fredrik (1807–1881), Kansallisbiografia-nätpublikation. Hämtat 2015-04-14.
• Mikko Lahtinen, Fredrik Cygnaeus. aristokraatti – demokraatti, nätpublikation av tidningen Niin & Näin. Hämtat 14.4.2015.
• Fredrik Cygnaeus, Historialliset humanistit –nätpublikation. Hämtat 2015-04-14.