Tillbaka

Carl Gustaf Estlander

Carl Gustaf Estlander
31.1.1834, Lappfjärd – 28.2.1910, Helsingfors

Filosofie kandidat 1856 (estetik och nyare litteratur), magister (primus) 1857, licentiat 1859, doktor 1860, Kejserliga Alexanders-universitetet

Dekanus för Historisk-filologiska sektionen 1884–1898, Kejserliga Alexanders-universitetet
Docent i estetik och nyare litteratur 1860, professor 1868–1898, Kejserliga Alexanders-universitetet

Grundare, chefredaktör 1876–1886, Finsk tidskrift
Redaktionsmedlem 1862–1863, Helsingfors Dagblad

Representant för ridderskapet och adeln under lantdagen 1899
Representant för prästeståndet under lantdagen 1882
Stadsfullmäktigemedlem i Helsingfors 1875–1879 och 1883–1885
Inspektör för Nylands Nation 1870–1884
Sekreterare för Finska Konstföreningen 1869–1878 och ordförande 1878–1896
Medlem i Finska Vetenskaps-Societeten 1869, ordförande 1876–1877
Grundande medlem i Svenska litteratursällskapet 1885, ordförande 1885–1897, hedersorförande 1898

Erkännanden
Jubeldoktor 1910
Adlades 1898
Statsråd 1898
Jubelmagister 1897
Kansliråd 1891

Bild: Wikimedia Commons
Text: Tomas Sjöblom
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Förespråkade ett tvåspråkigt Finland

År 1857 höll Carl Gustav Estlander, ordförande för Österbottniska studentavdelningen, ett känslofyllt tal där han förespråkade att studenterna och den övriga intelligentian skulle förfinskas. Han kom ändå att ändra åsikt under de kommande årtiondena.

Estlander hade, i likhet med många av sina studiekamrater, absorberat finsknationella influenser särskilt från Johan Vilhelm Snellman. Också Estlanders syssling Georg Zacharias Forsman (senare Yrjö Sakari Yrjö-Koskinen) hade haft stor inverkan på den österbottniska studentens finsksinnade tankar.

Då språkstriden blev allt häftigare ändrade Estlander ståndpunkt i språkfrågan. Många mer radikala finsksinnade ville helt och hållet exkludera svenskan från det finska kulturlivet. Estlander ansåg att ett sådant tillvägagångssätt vore skadligt för folket och att det skulle äventyra det finska samhällets historiska och kulturella grundpelare.

Estlander anslöt sig ändå inte till de radikala svekomanerna. Han motsatte sig Axel Olof Freudenthals rasteorier lika starkt som han motsatte sig de finsksinnades fanatism. Han talade för tolerans också i sin roll som inspektör för svekomanins kärna, Nyländska afdelningen. Han redogjorde för sina åsikter också genom artikeln Min ställning i språkfrågan i Finsk Tidskrift 1887.

Carl Gustaf Estlander grundade Finsk Tidskrift och var dess långvariga chefredaktör.​
Carl Gustaf Estlander grundade Finsk Tidskrift och var dess långvariga chefredaktör.​

Enligt Estlander var tvåspråkighet absolut för Finlands bästa. För Estlander betydde finländarnas gemensamma historia och kulturtraditioner betydligt mycket mer än språk- och rasfrågor. Han betonade vidare att svensk- och flerspråkiga kulturinstitutioners ställning skulle garanteras på samma sätt som de finskspråkigas. Att Estlander hade en avgörande roll då Svenska Litteratursällskapet i Finland grundades kan ses som det största praktiska beviset på hans uppfattning.

Carl Gustaf Estlanders språkpolitiska ställningstaganden fick sin början inom en fennomansk nation. Han kom ändå att ogilla den radikalism som existerade i språkstridens båda läger. Den unga fennomanen växte med tiden upp till sin tids kanske mest betydande förespråkare av tvåspråkighet.

 

Källor

Tillbaka