I samband med kejsar Nikolaj I:s Helsingforsbesök i mars 1854 utnämndes Zacharias Topelius till extra ordinarie professor i Finlands historia. Utnämningen var både oväntad och exceptionell. Oväntad eftersom Topelius inte hade ansökt om tjänsten och exceptionell emedan den skräddarsytts enkom för honom.

Bakgrunden till denna ovanliga utnämningsprocess står att finna i en annan utnämning samt vännen Fredrik Cygnæus med kontakter. I slutet av 1851 hade Topelius blivit utnämnd till lektor i historia vid Vasa gymnasium. Processen hade inte varit enkel bl.a. på grund av medsökandes besvär och Vasa brand. Topelius var inte alldeles helhjärtat glad åt det som han betraktade som en förpassning till ”van Diemens land” (dagens Tasmanien), och inte heller hans vänner var särskilt exalterade. Både Johan Ludvig Runeberg och Cygnæus ställde sig kritiskt till något som de ansåg vara en ung begåvnings flytt till periferin. Vasa brand och en beviljad tjänstledighet medgav ett litet anstånd.

Situationen våren 1854 var den att en lägenhet var hyrd åt Topelius i Jakobstad, dit gymnasiet evakuerats efter branden, och lektorstjänsten var klar att tillträdas när höstterminen skulle börja. Fredrik Cygnæus, som nyligen hade blivit professor, stod i nära förbindelse med de högsta politiska kretsarna, inte minst ministerstatssekretaren greve Alexander Armfelt. Topelius berättar i Självbiografiska anteckningar att Cygnæus frågat vilken tjänst vid universitetet Topelius önskade och hur han då halvt på skämt svarat att han ville bli lektor i svenska. Armfelt hade dock inte ansett detta vara någon befordran eftersom Topelius redan var lektor, utan föredrog hos universitetets kansler, tronföljaren Alexander, att Topelius måtte bli e.o. professor i Finlands historia.

Utnämningen var ett glädjeämne inte bara för Topelius, som nu kunde stanna kvar i Helsingfors, utan också för vidare kretsar som intresserade sig för det finsknationella projektet. De hälsade utnämningen som ett framsteg i den finska nationens utveckling. Emellertid gjorde kombinationen av den exceptionella utnämningsprocessen och Topelius lojalistiska hållning samt patriotiska dikter, som tog parti för ryssarnas sak, att han i vissa kretsar började betraktas som ett besoldat språkrör för rysk propaganda. Tidningsdebatten bidrog till att Topelius framstod som undfallenhetsman, vilket smärtade honom djupt. Å andra sidan blev utnämningen en startpunkt för en lång universitetskarriär som kröntes med rektoratet 1875–1878 och statsråds titel vid avskedet.

Källor och litteratur i urval

• Nyberg, Paul, Zachris Topelius. En biografisk skildring, Helsingfors: Söderströms 1949
• Topelius, Zacharias, Självbiografiska anteckningar, utg. Paul Nyberg, Helsingfors: Schildts och Stockholm: Bonniers 1922
• Topelius, Zacharias, Ljungblommor, utg. Carola Herberts under medverkan av Clas ­Zilliacus, ZTS I, SSLS 742, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2010
• Topelius, Zacharias, Finland framställdt i teckningar, utg. Jens Grandell och Rainer Knapas, ZTS XII, SSLS 747, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet och Stockholm: Atlantis 2011
• Topelius, Zacharias, Noveller, utg. Pia Forssell, ZTS IV, SSLS 770, Helsingfors 2012
• Zacharias Topelius, Hertiginnan af Finland och andra historiska noveller, utg. Pia Forssell under medverkan av Matti Klinge och Anna Movall, ZTS V, SSLS 782, Helsingfors 2013
• Vasenius, Valfrid, Zacharias Topelius. Hans lif och skaldegärning I–VI, Helsingfors: Edlunds  I–III 1912–1918, Schildts IV–VI 1924–30 och Stockholm: Bonniers I–V 1913–1927