Werner Söderhjelm kom från en förmögen tjänstemans- och köpmanssläkt i Viborg. En mångsidig språkkunnighet var en naturlig del av uppfostran – finska, svenska, ryska och tyska var de språk som talades i hemmet. Redan i ett tidigt skede väcktes Söderhjelms litteraturintresse och mycket riktigt kom han att bli litteraturhistoriker. I sin doktorsavhandling undersökte han tysk komedilitteratur från 1700-talet ur ett historiskt perspektiv. Han utexaminerades från Kejserliga Alexanders-universitetet år 1885 med filosofie doktorsgrad.

Söderhjelm var optimistiskt inställd till en akademisk karriär och upplevde också därför att studieresor utomlands var viktiga. Särskilt mycket kunskaper i filologi inhämtade han i Tyskland, Danmark och Frankrike. Han publicerade flera filologiska verk och artiklar och var lärare i tyska och franska. Tack vare dessa erfarenheter blev han utnämnd till extraordinär professor i romansk filologi vid Kejserliga Alexanders-universitetet år 1894.

På universitetet var Söderhjelm en driftig främjare av undervisning i ”nya språk”, d.v.s. franska, tyska och engelska, eftersom han ansåg att skolorna i Finland behövde mer kompetenta lärare i dessa ämnen. Hans insatser bar frukt och han blev också ordinarie professor i germansk och romansk filologi. Germansk och romansk filologi delades i skilda ämnen år 1908 och därefter var Söderhjelm professor enbart i romansk filologi.

Söderhjelms intresse för litteraturvetenskap som hade väckts i ungdomsåren fanns kvar under hela hans karriär som filolog. Vid sidan av att ägna sig åt språkvetenskap bedrev han personhistorisk litteraturforskning. Han skrev till exempel Johan Ludvig Runebergs biografi. Hans intresse för litteratur var till och med så starkt att han kämpade för professuren i estetik och modern litteratur. Det var dock Yrjö Hirn som fick tjänsten år 1910.

Werner Söderhjelms betydelse som litteraturforskare belyses kanske bäst av att det uttryckligen med tanke på honom grundades en professur i inhemsk och allmän litteraturhistoria vid Kejserliga Alexanders-universitetet år 1913. Söderhjelm hann inneha tjänsten endast i några år innan han lockades av internationella uppdrag.

Söderhjelm hade redan i en längre tid varit en aktiv samhällspåverkare och han hade goda internationella kontakter. År 1917 for han till Köpenhamn för att där arbeta som ledare för Finlands informationsbyrå. Ett par år senare blev han Finlands sändebud i Stockholm. Söderhjelms diplomatiska färdigheter behövdes för att lätta spänningen som uppstod mellan Finland och Sverige under 1920-talet bland annat på grund av Ålands ställning. Under de år som Werner Söderhjelm tillbringade i Sverige glömde han ändå inte vetenskapen, utan fortsatte även där att skriva uppsatser och essäer.

Källor

• Matti Klinge, Söderhjelm, Werner (1859–1931). Webbpublikation på Kansallisbiografia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Hämtat 6.2.2015.
• Ylioppilasmatrikkeli 1853–1899, Helsingin yliopisto. Hämtat 6.2.2015.
• Wikipedia, Werner Söderhjelm. Hämtat 6.2.2015