Tillbaka

Virpi Hämeen-Anttila

Virpi Helena Hämeen-Anttila
15.10.1958, Esbo

Kandidat i de humanistiska vetenskaperna 1987, filosofie magister 1996 (Sydasienstudier), Helsingfors universitet

Författare, lärare, forskare, översättare
Timlärare 1997-, Helsingfors universitet
Projektassistent 1983–1986, dokumentering och publicering av Induskulturens sigill, Helsingfors universitet
Vetenskaplig illustratör 1988–1996, bland annat Weilin+Göös, Otava, Cambridge University Press, tidskriften Tiede
Översättare 1996- (språken engelska, franska, sanskrit, pali, hindi, bengali, tamil), Finska Orientsällskapet, Basam Books, Jalava
Författare 2003-, Otava, WSOY, Minerva

Ordförande för internationella författarmötet i Lahtis år 2007, 2009, 2011 och 2013
Ordförande för Sanasto rf, en upphovsrättsorganisation som bevakar upphovsrätten till litterära verk, 2012-

Forskningsteman
Språket sanskrit och sydasiatisk litteratur, framför allt litteratur på sanskrit, skriven under den förklassiska och klassiska perioden (600 f.Kr –1200 e.Kr.), samt dess episka litteratur och dess strukturer. Temat för den viktigaste publicerade artikeln och för doktorsavhandlingen som är under utarbetande är uppkomsten och utvecklingen av ramberättelser i litteratur som är skriven på sanskrit.

Publikationer, forskningsprojekt och annan vetenskaplig verksamhet

Priser och utmärkelser
Eino Leino-priset 2002 (tillsammans med Jaakko Hämeen-Anttila)
Laila Hirvisaari-priset av Suomen kirjakauppiaat (föreningen för Finlands bokhandlare) 2003
Årets vetenskapare-priset 2004
Vandapriset 2009 (tillsammans med Jaakko Hämeen-Anttila)

Bild: Mirva Kakko/Otava
Text: Virpi Hämeen-Anttila (Kaija Hartikainen, red.)
Översättare: Sonja Tiilikainen
Språkgranskare: Jonas Franzon

Mitt bästa minne från Helsingfors universitet

År 1981 väcktes mitt forskarintresse tack vare läroämnet sanskrit och jämförande indoeuropeisk språkforskning, som man kunde studera vid institutionen för orientaliska språk. Läroämnena vid institutionen var konstiga och svårbegripliga, och institutionen hade endast få studenter. Det passade bra för mig.

Under min studietid blev jag särskilt fäst vid seminariebiblioteket som fanns på Fabiansgatan 24. Bibliotekets minsta rum var reserverat för Sydasienstudier och indoeuropeistik. Jag tillbringade många fängslande timmar på biblioteket med att studera sanskrit, grekiska, latin, gotiska, iriska och andra fornspråk. Trots att jag senare bytte huvudämne till Sydasienstudier, ansåg jag aldrig att det hade varit lönlöst att intressera sig för flera olika språk och att komma in på sidospår som drog ut på studierna. Ferdinand de Saussure, fader till den moderna språkvetenskapen, och Johan Huizinga, författare till den lysande faktaboken Ur medeltidens höst, var också utbildade till forskare i sanskrit. Vi sanskritister kan göra nästan vad som helst! På seminariebiblioteket fann jag för övrigt också min make Jaakko Hämeen-Anttila.

Virpi Hämeen-Anttila som ung student på seminariebiblioteket 1983. Bild: Virpi Hämeen-Anttila

 

Tillbaka