Tillbaka

Tommi Uschanov

Tommi Petteri Uschanov
27.3.1975, Kontiolahti

Studier vid Helsingfors universitets humanistiska fakultet med teoretisk filosofi som huvudämne 1995–

Facklitterär författare 2008–
Frilansöversättare och förlagsredaktör på frilansbasis 2002–
Forskningsassistent 2001–2003, Finlands Akademi
Innehållsproducent för elektroniska läromedel 1999–2001, WSOY Oppimateriaalit
Assistent, 1997–1999, Muutostehdas Oy

Publikationer:
Hätä on tarpeen: kulttuuripessimismin nousu 1965–2015, utkommen 2015
Miksi Suomi on Suomi, 2012, Teos
Suuri kaalihuijaus, 2010, Teos
Mikä vasemmistoa vaivaa?, 2008, Teos
Wittgenstein in Finland: A Bibliography, 2003, niin & näin

Bild: Heini Lehväslaiho
Text: Tommi Uschanov (Tero Juutilainen, red.)
Översättning: Irene Kvarnström
Språkgranskning: Jonas Franzon

Då filosofi var på tapeten

Jag inledde mina studier i teoretisk filosofi 1995. På den tiden var filosofin modefenomen i Finland av ett sällan skådat slag som knappast kommer igen. Under några år tycktes filosofin hela tiden vara allestädes närvarande.

Statsminister Esko Aho hade två år tidigare utnämnt en arbetsgrupp bestående av filosofer som hade i uppgift att under professor Ilkka Niiniluotos ledning göra ett medborgarinlägg om det recessionsdrabbade Finlands mentala tillstånd och framtid. Jostein Gaarders filosofiska ungdomsroman Sofies värld var samtidigt en storartad succé. Tidningen niin & näin hade just grundats i Tammerfors och stadens årliga filosofievenemang höll på att etableras.

Till råga på allt publicerade en bilaga till tidningen Helsingin Sanomat en avslöjande artikel om min egen institution bara en månad efter att jag hade inlett studierna. Institutionen behandlades i samma ordalag som vilken som helst hemvist för ofredande i kabinetten och knivhugg i ryggen. Artikeln hade sin bakgrund i att Esa Saarinen, som befann sig på toppen av sin publicitet i damtidningarna och bjöd på föreläsningar som hörde till hela universitetets mest populära, just hade utnämnts till överassistent i teoretisk filosofi.

Detta påverkade inte mig särskilt mycket och antagligen inte heller de flesta andra studenter. Vi var på inget vis uttalat studiemotiverade av just det faktum att vi studerade ett så populärt ämne av närmast elektrisk art. Men å andra sidan kände vi inte heller oss särskilt besvärade av det. Litet underhållande var det ändå att bevittna hur vissa föreläsare talade om sådana filosofer som de själv nedvärderade i ordalag som ”det tycks vara inne att intressera sig för X”. Vi levde i en tid då det var inne att fatta intresse för så gott som vilken som helst filosof.

Läroämnet filosofi är beläget i Forsthuset vid Helsingfors universitet. Bild: Humanistiska fakulteten

 

Tillbaka