När Sami Karhu blev vald till vd för Sällskapet Pellervo år 2012, var han redan väl förtrogen med arbetsplatsen tack vare olika arbetsuppgifter som han turvis hade innehaft i närapå tjugo år.

Karhus bana i Pellervo började år 1995 till följd av ett forskningsprojekt.

– Professor Markku Kuisma ringde mig och bad mig att delta i ett historievetenskapligt forskningsprojekt om den kooperativa verksamheten i Sällskapet Pellervo, minns Karhu.

Detta ägde rum under depressionsåren på 1990-talet. Karhu, som då var i trettioårsåldern, hade redan länge haft korttidsjobb i statlig tjänst. Efter slutförda studier hade han arbetat som praktikant i finansministeriet, ordnat arkiv och arbetat vid en informationstjänst. Karhu hade också varit forskningsassistent i Markku Kuismas och Karl-Erik Michelsens projekt om ekonomi- och teknologihistoria.

– Jag deltog gärna i forskningsprojektet om kooperativ verksamhet. Att få medverka i Markku Kuismas forskningsgrupp är ett enastående tillfälle som jag inte kunde tacka nej till.

Projektet genomfördes vid sidan om verksamheten i Sällskapet Pellervo.

– Det var då jag faktiskt började förstå den kooperativa företagsmodellen. Jag gick in för att bli medlem i olika kooperativ och drog med stort intresse nytta av tjänsterna de erbjöd. Min egen värdegrund började spela en allt viktigare roll i hur jag konsumerade och uträttade ärenden.

Efter det slutförda forskningsprojektet blev Karhu anställd som Pellervos informations- och organisationschef.

– I sällskapet konstaterade de att jag inte är någon ekonom, men annars en flitig grabb som har körkort. Sedan reste jag i ett par år på olika håll i Finland och besökte Pellervos medlemsföretag.

Därefter blev Karhu kooperativ chef för Sällskapet Pellervo.

– När man väl får ett arbete och gör det bra, får man tydligen alltid också ett nytt arbete.

Sällskapet Pellervos byggnad på sju våningar är belägen på Simonsgatan i Kampen. Denna byggnad har blivit välbekant för Karhu under de senaste tjugotal åren.

– Jag har hela tiden rört mig nedåt i byggnaden. Jag började arbeta på sjunde våningen, sedan arbetade jag på sjätte våningen och nu befinner jag mig på femte våningen. Om det fortsätter på samma vis är jag snart ute ur hela huset, skrattar Karhu.