Från universitetets synpunkt var jag säkert en hemsk student. Jag studerade helt planlöst allt som jag var intresserad av och satt på otaliga föreläsningar men avlade inte så många studiehelheter ‒ med andra ord slösade jag resurser och fick nog inte ihop särskilt många studiepoäng. Jag läste teoretisk filosofi, religionsvetenskap, litteratur, antropologi, ryska, japanska och turkiska, senare även geografi vid matematisk-naturvetenskapliga fakulteten.

Inte en enda kurs var onödig med tanke på översättararbetet. Egentligen borde en översättare veta allt om allt, men eftersom det inte är möjligt är det näst bästa alternativet en så mångsidig utbildning som möjligt. Därför är jag ytterst tacksam mot alla mina lärare på universitetet. Det är väldigt sorgligt om man tar bort möjligheten att studera skenbart onödiga saker för att göra examina mer effektiva.

Mina varmaste minnen från Helsingfors universitet har att göra med det gamla biblioteket Orientalia som då låg på Sjötullsgatan. Om man ville studera var det bäst att gå till biblioteket på lördag morgon. Andra dagar fanns det en stor risk att stöta på vänner och hamna på Alku-baari på Kyrkogatan för att dricka kaffe och äta munkar i timtal.

I dag är Orientaliasamlingen en del av Kajsabiblioteket. Även om det nya och ståtliga biblioteket inte ännu känns lika hemtrevligt ville jag ha mitt arbetsrum så nära som möjligt. Det är tryggt att arbeta när jag vet att mina gamla kära böcker väntar snällt på kort gångavstånd.

Bild: Nelli Vuokko