Tillbaka

Pentti Saarikoski

Pentti Ilmari Saarikoski
2.9.1937, Impilax – 24.8.1983, Joensuu

Studier vid Helsingfors universitet (romersk och grekisk litteratur, estetik, folkdiktning) 1954–

Författare, översättare
Chefredaktör för Aikalainen 1963–1967

Hedersutmärkelser

Minnestavla 2004, Kervo
Statens litteraturpris 1963, 1966, 1970, 1973, 1981, 1982
Sokeain kuunnelmapalkinto (ung. ’de blindas hörspelspris’) 1982
Pris från Finska kulturfonden 1975
WSOY:s översättarpris 1974
Aleksis Kivi-priset 1974
Pro Finlandia-medalj 1973
Otavas översättarpris 1970
Mikael Agricola-priset 1966
Pris från Finlands författarförbund 1963
Tammis översättarpris 1962
Karistos prosapris 1961
Kalevi Jäntti-priset 1959

Bild: Helsingfors stadsmuseum
Text: Tomas Sjöblom
Översättare: Sonja Tiilikainen

Språkgranskare: Jonas Franzon

Från kristendom till kåserier och kommunism

Pentti Saarikoski är känd som en vresig enstöring och som bohemisk konstnär, men i sin ungdom var han troende och en exemplarisk ung man på alla vis. Under årens lopp började han dock alltmer ifrågasätta samhällets normer och revoltera mot dem.

Saarikoski kritiserade flitigt samhället och dess auktoriteter. Han utvecklade sin egen roll som kåsör, som gick under namnet Nenä (Näsan), utgående från samtida kåsörer och antikens satiriker. Enligt Pekka Tarkka nådde Saarikoskis kåserier sin höjdpunkt i studenttidningen Ylioppilaslehti under åren 1959–1960. Under signaturen Nenä kritiserade Saarikoski auktoriteter såväl på vetenskapens och konstens som på politikens område genom att vända upp och ner på deras tankar och uttalanden. Själv hade han som kåsör dock ingen enhetlig politisk åskådning, utan han riktade sin kritik mot företrädare för olika politiska partier.

Pentti Saarikoski i unga år. Bild: Helsingfors stadsmuseum.​
Pentti Saarikoski i unga år. Bild: Helsingfors stadsmuseum.​

År 1961 fick Saarikoski till stånd något av en politisk skandal som kåsör för Samlingspartiets organ Uusi Suomi. Han riktade öppet kritik mot Samlingspartiets presidentkandidat Olavi Honka för dennes bristande följdriktighet, eftersom Honka samarbetade med socialdemokraterna. Dock var även Saarikoskis egna politiska åsikter motstridiga. I början av 1960-talet, under två års tid, skrev Saarikoski nämligen i fem olika partiers tidningar.

Tack vare kristendomens ideal väcktes Saarikoskis intresse för vänsterpolitik i början av 1960-talet. Enligt sina egna ord bestämde han sig för att bli kommunist som en protest mot samhället. Det här beslutet, som till en början endast var demonstrativt, blev under årens lopp en verklig livssyn. Saarikoski deltog aktivt i verksamhet som ordnades av den kommunistiska ungdomen. Han var även galjonsfiguren för en kommunistisk ungdomsfestival som ordnades i Helsingfors år 1962. Följande  år krävde han av de unga att samhället fullständigt och slutgiltigt ska omstörtas och att ett socialistiskt samhälle ska grundas i stället.

Saarikoski strävade också efter att delta i rikspolitiken. Han var kandidat för Demokratiska Förbundet för Finlands Folk i riksdagsvalen åren 1966 och 1970, men fick inte tillräckligt röster för att bli invald. Saarikoski var också chefredaktör för Finlands kommunistiska partis kulturtidning Aikalainen under åren 1963–1967.

 

Källor:

 

Tillbaka